Idag har vi dragit igång igen då efter en veckas uppehåll. Jag var inte på hugget idag heller och nu börjar jag tycka det är trist att jag inte hittar gnistan. Tränar lite sporadiskt, gör det varken bra eller helhjärtat och sen sätter jag mig och bara existerar. Trist trist trist. Kul dock att få en stunds prat med klubbkompisar. Men tiden att träna borde maximeras nu när vi fått möjlighet att vara i ridhus - men vart ska glöden komma ifrån? Det är ju inte hundarnas glöd det är fel på utan min. Känner ingen motivation alls. Dumma höst och tråkiga väder, skola och arbete som gör att jag inte hinner med... Vill ha sol och gott om tid!

Studsa är den jag får mest dåligt samvete för, har egentligen inte gjort någonting alls med henne och det borde jag göra... finns så många måsten i den träningen att jag helt enkelt inte sätter fart. Vilken dag som helst helt enkelt...

Lite positiv ska man kanske vara ändå - och det är över hur oerhört glada och sugna mina hundar är! Alla tre vill jobba och skulle inte tveka för nya uppdrag om de bara fick dem! Så en uppryckning i mattes krage så hoppas jag att vi kan vara roligare och mer målinriktade inför nästa veckas träning! För mål, tankar och idéer har jag ju - de ska ju bara sättas i rullning!