...att göra Studsa trött tog jag helt sonika med mig ett knippe dummies, godis och klickern med mig ut. Redan från det ögonblick jag drog ut lådan med dummiesarna hade jag tre tokglada hundar vid min sida. Koppel på dem alla tre och sen mot närmsta upplysta yta. Ibland är det en fördel att bo brevid en skola, en skola som dessutom har en lummig skolgård/omgivning, som är upplyst nu när mörkret faller så tidigt som nio.

Smilla och Täppas fick sitta uppbundna först. Studsa fick en dubbelmarkering som hon löste jättefint! Härligt att se hur hon riktigt registrerar vart de dimper ner, tar ögonkontakt och på varsegod tar den först kastade dummyn. Det är lite extra roligt för matte att vi ser tydliga resultat i hålla övningarna. Nu släpps de minsann inte förrän matte håller fram handen och säger tack. Första kortpasset för Studs slutade med stadgeträning då hon fick sitta i klockan medan jag slängde ut till Smilla.

Med pudlarna uppbundna fick så Smillan komma ut och jobba lite. Det är så ledsamt att se att hon har svårt att jobba i mörker. Det blir lite mer snurr på tillvaron. Visserligen inga problem som hon inte kan lösa, men det smärtar i mitt hjärta att se att åldern och dess medföljande "tillstånd" börjar märkas. Huvud och benen är det dock inget fel på, så vi är glada för att det "enbart" är ögonen. När Smillan fått jobba sig igenom X-antal konstiga dirigeringar blev det Täppens tur.

Tänk att denne lille man överraskar sin matte varje gång - och tänk att hans matte aldrig lär sig lita på sin hund... Även Täppas fick dirigerinsövningar och när jag skulle skicka honom på den sista, som då legat sedan Studsas träningstid, var jag såå envis och skickade honom åt rätt håll. Han sprang ut rakt snyggt i hög hastighet men stannade inte där jag visste att dummyn låg. Då började han bli yvig och söka, jag avbröt och bad honom på nytt att komma in så jag kunde skicka honom igen. Ut igen. Lika snabbt och rakt som förra gången. Nu stannade han till vid dummyn men tog den inte. Lite smått irriterad sa jag apport. Varpå Täppens huvud böjs ner och greppar dummyn som faller i tusen bitar. För det var visst ingen dummy utan en stor hög av gräsklipp... kanske inte bara Smillan som börjar få dålig syn *harkel*. Täppas fick dundermycket beröm och skickades sedan ut på ett sök efter den sista dummyn som tydligen låg på andra sidan av vägen... Minnet är inte heller min starka sida :p

Studsa fick avsluta passet med lite lydnadsträning. Mest för att lugna ner sig. Vi har missat lite i passivitetsträningen märker jag. Hon sitter visserligen tyst och snällt meeen när jag kommer tillbaka blir hon sådär Studsa galen som bara hon kan bli. Trötta och nöjda gick vi hem.

Och det verkar som om tröttheten sitter i. Alla tre sover så sött så. Allt som krävdes var alltså 1½ timmes apporteringsträning.

... och en cola flaska. Kampen, lockelsen och den ultimata fighten fortsätter...

Min dator vill inte samarbeta med mig så jag kan inte uppdatera hemsidan för tillfället. Bloggen kommer man ju åt från jobbet :p

Fullspäckad helg som vanligt. Lördag jobbade jag till 16 sedan hem och borsta bada Studs inför söndagens utställning. Utställningen låg för en gång skull nära och bara på 40 min var jag framme! Gud så bekvämt. Det var även första gången jag var helt ensam, men tält och alla prylar kom upp som de ska och Studsa blev ju iordning gjord ändå. Pälsen var inte tipptopp, jag hatar att jag inte lär mig hur vattnet fungerar...

Resultatmässigt är jag hur nöjd som helst. Vi blev 1a i juniorklassen med CK och blev sedan 2a bästa tik. Med kommentarer från domaren att det var svårt att välja till 1a platsen. Men tiken som blev 1a och fick certet är en dunderfin tik med underbara rörelser så jag ställer mig gärna på en andra plats efter henne!

Sedan packade jag ihop och begav mig hemåt. Studsa var fortfarande pigg och manisk så vi stannade till hos Linnéa och tog en promenad. En nära (döden) ko-upplevelse. Usch kossorna som var väldigt verbala och stirrandes stod mitt på vägen (det är stängsel på båda sidor) och vi var tvungna att gå rakt igenom. Tänk trots att man är bonnunge så var man skraj. Kossorna hade fina småkalvar så vi antar att det var dessa som skyddades. Men med bestämda steg klev vi raskt vidare.

Smilla och Täppas hade vart hos mormor och morfar med mamma och pappa, plockat svamp, fått hämta lite dummiesar och badad i kärret... Tänk att det där jäkla träskhålet ska vara så roligt att vada omkring i. Jaja avsköljda med trädgårdsslangen blev de och jag ler en extra gång till Täppens skalade yttre ;)

Ikväll blir det förhoppningsvis lite lydnadsträning.

Häromdagen berättade jag för en av mina närmsta vänner om en text jag läst i en annans blogg. Om hur denne person lovade sig själv att inte äta godis på en vecka, och höll löftet i två dagar... samtidigt som hon svalde godiset lovade hon sig själv att hon skulle klara en månadsuppehåll. Och nu var hon halvvägs igenom. Kanske är jag likadan? Jag behöver höja min ambitionsnivå för att lyckas? Känna lite press?

Med detta i bakhuvudet en stund nu så har jag satt upp preliminära mål för varje hund och för mig själv som vi ska nå innan året är slut (alternativ till nästa sommar). Jag ska redovsia dessa för som sagt då ökar ju pressen lite, men jag måste ha dem färdiga i huvudet först.

Hundarna och jag har en promenaddag idag. Hittills har vi vart ute i dryga 2h och innan vi somnar för kvällen kommer det läggas till 1-1,5 h till. Vem var det nu igen som var hurtbulle?

Vet inte vad det är med mig, men uppe med tuppen flera dagar i rad har jag vart. Idag utnyttjade jag tiden till max! Lite besviken på att jag missar den gemensamma träningen på BK ikväll för att hundarna är hos pappa över dagen, därför åkte jag upp redan vid 8 imorse för ett lydnadspass. Solen sken och det var sådär härligt som det bara kan vara en morgon i augusti (för att sommarvärmen äntligen är på väg bort).

Smillan är fortfarande lite underlig i kroppen, pappa håller koll idag och blir det inte bättre får vi ta ett besök hos vetten. Är löjligt rädd för fästingssjukdomarna. Men hoppas på åldersstelhet som kommit i samband med det dåliga vädret. Smillan fick vila i bilen.

Täppas hade jag siktet att bara gå ner på plan, köra ett extremförkortat lydnadsklass 2 program och sen avsluta med balanshindrena. Vi kom vi gick vi segrade. Han var så pepp! Då blir jag pepp! Rutan var en klockren 10, dunderfart ut och snabbt ställande. Allt gjordes med superspeed och det var länge sedan jag kände den där "nä nu jäklar ta vi och sopar banan killen" känslan. Så himla härlig attityd - jag blir alldeles kollrig. Apporteringen kunde han ju förståss inte låta bli att dra ett frivarv med. Men efter en liten harkling från min sida och ett nytt försök så blev även det bra. Lite slarv vid ingången, han vill gärna slå upp apporten i handflatan på mig... Vi avslutade med A + balansbommen och tassarna var i både på upp och nedfarterna! Dutti pudel!

Innan Täppas blev eskorterad till bilen la jag ut en vittringsapportering till Smillan, jag tänkte att hon endå skulle få göra någonting.

Men Smillan fick vänta och vid bilen bytte jag ett svart krull mot ett annat.

Studsa hade jag en plan för. Fot, fot och fot. Därimellan inlämningar av metall och träapporten. Samt lite platsliggning. Det slog mig vad lite jag egentligen tränat henne i. Vet inte varför hon är ju helt underbar att träna och dessutom lättlärd och så villig att lära. Fotet provade jag helt sonika bara genom att promenera på planen. Ett försök till att få den där snygga positionen även nere på plan. Det fungerade väl sådär, en aningens svårt för mig att föra mig på rätt sätt och vips så hade vi luft mellan oss igen. Gaah vet inte hur jag ska göra. Börja om från början? Apporteringen gick bättre, hon har ju inga problem att ta upp saker - utan tugg och utan flams. Men sen kommer spottningen när hon har 1m kvar till mig. Detta har vi tränat inomhus nu ett bra tag. Idag funkade det utomhus också! Apporten ska vara i mattes hand och ingen annanstans. De gånger hon släppte innan hon var hos mig, kom hon på sig själv sprang och hämtade på nytt och la i min hand. Härligt att det går framåt.

På väg till bilen för byte av hund får Studsa frikommando och det tog inte mer än 30 sekunder så hade hon lokaliserat vittringspinnarna. Shiiit hinner jag tänka och inser att jag måste göra om det till Smill. To late för reaktion och innan jag hinner kalla på Studs så sitter hon framför mig med en pinne i munnen. Och ingen pinne som helst utan rätt pinne! Hon är sakfixerad, och tar gärna enbart pinnar och kottar m.m som hon redan burit på eller som Smill eller Täpp har släppt. Ofta plockar hon upp samma kotte dagen efter också (har testat med att märka kottarna). Helt klart så kommer nog vittringen aldrig att bli ett större problem! Duktig liten pudel.

Jag gick och samlade ihop de andra pinnarna direkt och sen tog jag Smillan med mig på en kortare promenad. Hon fick plocka upp lite nycklar på vägen tillbaka till bilen så hon var lite nöjd i alla fall.

Imorse bröt vi våra vanliga rutiner och gick en annan morgonpromenad. En slinga som jag undviker alltför ofta för att slippa ta en vattenkonflikt med Smilla (vem vill bada och vem vill slippa...?). Men idag kände jag mig oförskämt pigg för att ha somnat 02 och vaknat 07. Efter vi passerat den mest kritiska vattenpassagen, utan badning *mohahaha*, så fick de frikommando och ungefär samtidigt kommer vi in på elljusspåret. Redan här möter vi hurtbulle nr ett.

Hurtbulle 1 = HB1.

HB1 "jasså du är ute så här tidigt du med, ja det är klart hundarna vill väl ut"
Jag "mm det gäller att vakna med tuppen"
HB 1 "haha jajjamänsan, detta är 2a varvet för mig"
Jag "oj"
HB1 "duktiga hundar" medan han sneglar på de tre små ljusen som sitter vid kanten i hopp om att den där gobiten ska trilla ner snart... vips så kutade han vidare. Lägg även på minnet att han givetvis stod och sprang på stället när han stannade för att prata. Varför stannar man då? Medelåldersman 45 +.

Hundarna och jag knatar vidare, de får återigen ett frikommando och är som pilar i skogen.
På långt håll ser jag Hurtbulle nr 2. Där i skogen - iklädd röd fleecetröja och toppluva

HB2 "det är så mycket svamp förstår du, man måste vara först ut på mornarna, vilka fina hundar du har - är de förtjusta i svamp?" sträcker här fram handen för att erbjuda Smilla en kantarell - som hon givetvis är artig nog att ta fint och svälja snällt.
Jag "jasså det finns mycket svamp här då"
HB2 ser sig lite nervöst omkring medan hon säger "njaa så värst mycket är det väl inte". Förhoppningen är väl att jag inte ska smita vidare till hennes nästa svampställe och tömma stället innan hon kommer dit...
HB2 "det är så gott att äta svampmacka till frukost"
Jag "mm, kan tänka mig det ja!"
Hurtbulle 2, pigg pensionär i rena rama skogsmullemunderingen och med kniven alltid redo.

Hundarna tackar för svampen, dock enbart Smill som åt. Jag säger hopp och lek och sen går vi vidare.

Nästa hurtbulle, nr 3, hinner Smilla se innan mig. Hon stannar upp och vänder sig mot mig som vanligt när hon ser något och vill be om lov. Jag säger stanna och märker hurtbulle nr 3 samtidigt.
Jag "Täppas, Studsa kom här - in till kanten" "Smill stannar"
HB3 "duktiga hundar du har" "braaaa"
Jag "tack"
HB3 "inte för att jag är rädd eller så"
Hurtbulle nr 3. Pensionerad man i silkig adiddasdress...knatar vidare med sina stavar mumlandes om att hundarna är duktiga och att han inte är rädd.

Hundarna får frikommando och jag andas ut en stund, nu får det väl räcka med hurtbullar. Men så tar vi en genväg (fuskväg kanske man ska kalla det) och givetvis möter vi hurtbulle nr 3 igen.

HB3 "nämen nu igen"
Jag "mm"
HB3 "fascinerade att du har sådan koll på dina hundar"
Jag "jo inte kan de springa lösa bland joggare och andra 'trafikanter', de är ju mitt ansvar..."
HB3 "men jag är inte rädd" "braaaa"

Resterande väg mot vår lugna vrå träffar vi enbart hästar och får. Tills vi kommer till grannen, icke hurtbulle nr 1,

IHB1 "Är ni uppe så HÄR tidigt och går"
Jag "mm, morgonstund ..."

Inne i lägenheten möts vi av Icke hurtbulle nr 2, Spira "mjaaaauuuu" (hur VÅGAR ni komma in så här tidigt och väcka mig?!!)

Herregud så mycket folk ute så tidigt på morgonen. Men summa sumarum av denna morgon blev i alla fall att den största hurtbullen av dem alla - det var jag det!

Aldrig har jag väl vart så trevlig mot främmande människor före klockan 9 på morgonen.

*Whohoo*

I ett steg till att bloggen ska passa hemsidan lite bättre så ser den just nu ut så här. Ska försöka få till lite annat också under kvällen. Vi får se om det hinns med.

Kom på att jag inte nämt utställningen i lördags heller. I och för sig inte så mycket att nämna, en slät etta blev resultatet. Japp så var det med det. Fin fin kritik fick hon men tyvärr inget CK.

Då var semestern slut för husse och det innebär att jag numer återigen har alla de tre små älsklingarna hemma hos mig! Underbart måste jag säga.

Vi var upp på klubben igår kväll för ett träningspass. Tanken var att jag skulle filma, men i lördagens/söndagens städhets så har jag förlagt kameran där jag har film-möjlighet. Och tro mig det gick inte såå bra att göra det med mobilen... Smillan är alltid lite grinig och har en "jag vet bäst" attityd när vi har vart ifrån varandra ett tag. Så det blev ingen bra träning alls. Hon flamsig och oerhört ofokuserad ledde till en grinig och trött matte. Dessutom så rörde hon sig lite konstigt och då kom hönsmamman fram i mig och det fick bli lite lunka runt innan hon fick paus i bilen.

Täppas var den som fick den mest strukturerade träningen, han var dessutom enormt på hugget och sugen att jobba! Så himla roligt det är! Har saknat hundträningen i sommar. Igår hade vi bara roligt och lekte med momenten, brukar vi väl iofs alltid göra men nu var det verkligen kravlöst och för utomstående såg det säkerligen bara ut som att vi lekte. Men i leken fokuserade jag på tajta svängar och belöning på rätt ställe...

När det så var dags för Studsa så fick de andra springa lösa på planen. I vanliga fall brukar både Smilla och Täppas då roa sig med att äta harpluttar och lulla runt men igår skulle de självklart vara just där jag var, med sina bedjande ögon villiga att jobba! Studsas träning blev därför aningens svår för henne, men nyttig. Några snygga fotsträckor fick vi till, jag blir dock liiiite konfunderad hur jag ska få henne att gå så snyggt som hon gör på promenaderna även när det krävs på kommando. Fri-shaping funkar inte, och på promenaderna vill jag absolut inte uppmuntra henne till att gå som hon gör då jag tycker det är enormt irriterande just då. Men hon får gärna gå så på träning, men då går hon längre ut och flamsar gärna. Antar att det är jag som förhåller mig olika och för mig själv olika på promenad vs. appellplan/träningssituation. Återigen - vaaar är du filmkamera?

När både jag och Linnéa var nöjda med träningen tog vi en promenad innan vi for hem.

Täppas hade ju dambesök igår, parningen gick bra och vi hoppas att det ska bli små puppar så småningom. De kommer tillbaka ikväll för ytterligare en parning innan de beger sig hemåt igen - de har ju "bara" 115 mil enkel väg att åka. Ja - vad gör man inte för en parning man tror på?
Det är bara att hoppas att det blir valpar så resan inte var förgäves...

... att jag har utlovat både bilder och film här i bloggen. Ligger lite efter, är ute och umgås med hundarna på kvällarna istället för att sitta framför datorn- det måste väl vara en ok ursäkt?

Det är mycket bad, fön, klipp och städ inför helgen och nästa veckas äventyr. *torkar svetten ur pannan*. Igår badade jag ett stycke Studsa, ambitionen var att hinna med båda de svarta. Eller snarare att fokus skulle ligga på Täppas - men när jag kom hem visar det sig att de svarta roat sig med att bli ännu svartare, eftersom att tovorna kommer bara man tittar på Studsa just nu så valde jag att prioritera henne. Inte smart. Jag började vid 18.30 och stängde av fönen vid dryga 22. Då var visserligen borstningen det som tog längst tid, samt att damen ifråga inte anser sig behöva lyssna på mig när vi knappt setts på en hel vecka. Det är roligt att ha unghundar, det är roligt roooligt

Så Studs, Täpp och jag rullade in till lägenheten istället för att bada Täpp. Smilla hade diskret placerat sig i laminofåtöljen (fråga mig inte hur hon kan tycka det är bekvämt, knappt så jag får plats) och bara blängde på mig när jag föreslog att hon skulle följa med. "Så här dags?" "Nu när de snart tänker ta kvälls macka här hemma" "nono jag stannar här jag".

Idag är planen att jag ska hinna med bad och klipp av Täppas, möte på BK och träning på BK. Yes jag vet ju redan nu att det är dömt att misslyckas. Men kanske kommer de där korten upp iaf, filmen på Studsa och Six är också ett måste ;)

Var det inte någon som sa att dygnet innehåller 48 h? ...jo det var linnéa igår *tss*

Gud så varmt det har vart idag - helt galet. Hundarna och jag har badat, vi hade extra besök av Six. Han är så söt Sixen, för trots att han är retriever så är han ingen badare, men det har ju blivit bättre med åren för nu går han ju i alla fall i, eller hur linnéa. Men idag plaskade han på bra med mina andra tre badisar. Kanske inte så smart att låta studsa bada med tanke på att det är utställning om en vecka och vattnet där vi bosatte oss var allt annat än rent... Jaja, det mesta ska väl gå att skölja ur. Hon måste ju få plaska runt som de andra. Snabb som en vessla är hon iallafall, okej brevid Smilla så kommer de ju inte så långt före om jag säger så. Men det går undan när benen sätter fart! Härligt att se. Gjorde några dubbelmarkeringar till dem allihopa. De gula fick det lite tuffare genom vassen, och även Six gjorde ett toppen jobb. Tror han blir enormt taggad av konkurrans... inget jag tror hans matte blir förvånad över :)

De svarta fick lite öppnare vatten, dock inte så mycket lättare då det var enorma näckrosblad som nog var svåra nog att plöja igenom. Ingen av Täppas eller Studsa är ju dock kända för att ge upp i förtid och kämpade på bra för att få in dummiesarna.

På vägen hem hann de gula torka och en av de svarta. Sen fick jag stå med Studsa och föna henne halvtorr för att känna mig nöjd. Vi var ute på en sista vända alldeles nyss och NU först är det behagligt ute... nu längtar jag till höstens löv och härliga luft!

Eller Studsa på nyoljat golv...

Studsa och jag åkte hem till mor och far imorse innan jag skulle fara till jobbet, då var hon nybadad, fönad och tottad - redo för en ny vecka med bus på landet! Glad i hågen springer hon som vanligt in på högsta fart, vaaaar är husse, var är Smilla och vaaar är Täppas. Som sagt i högsta fart...

Nu var det bara den lilla detaljen att halva huset har nyslipade golv, som pappa sedan vaxat och sedemera oljat. Och studs gleeeed in och gled omkring lääänge innan hon fattade att hon helt plötsligt måste gå ordentligt. Det såg så roligt ut. Och genast upptäckte jag att det jag missat i "renoveringen" Studsa var att raka tassarna... Varken Smill eller Täppas var bambis på golvet, trots glädjen över att se mig och Studsa. Vet inte om det beror på om de har "rakade" tassar eller om det beror på vem tassarna satt på :p

Jaja hon får väl lära sig att hålla koll på benena hennes *tss*