Torsdagen den 17e hämtas lilla Manta hem till Sverige. Ska bli så roligt att ha en Täppasdotter i närheten!

Hon ska bo hos Annika, storpudeln Maja och goldenkillen Nalle i Söderhamn. Det kommer bli en annorlunda och hektisk jul för dem skulle jag tro. Det är full fart på valparna nu och jag är glad att det inte är jag som har 6 vildingar i mitt hem ;)

8 veckor blev de igår, de första flyttar nu i helgen. Två hamnar i Helsingforsområdet, en tik ska Marika och Juha behålla och de andra två valparna stannar kvar i Oulo området.

Ja så är det då dags för kanske ett av de största evenemangen i hundsportssammanhang, HUNDXX - i år då givetvis Hund09. De senaste åren tycker jag mig väl att charmen lite försvunnit, att det inte är så uppseendeväckande som man tidigare tyckt osv osv. Jag vägrar inse att det är för att jag blivit äldre, tycker att tjo och tjim och trängsel är jobbig m.m. Ja jag är en tant i betydligt "yngre" ålder :p

Hur som helst så ska jag givetvis in, kika lite på pudlarna, shoppa, kolla på agilityn och spatsera lite. Pudelmontern är ett givet ställe att gå till, och en del andra rasmontrar hade jag tänkt att besöka - man vet ju aldrig ;)

I övrigt har jag 3 hundar som är i behov av bad, usch och fy för detta väder - det räcker ju att man bara tittar ut genom fönstret så är hundarna leriga... och därmed mitt golv, sängen, soffan och ja allt.

Nästa vecka kommer Manta hem till sverige, vi ser framemot att lära känna henne!

I måndagsmorse hade jag med mig en kasse ut i skogen, den var fylld av icke betydelsefulla leksaker i mina ögon - men ack så viktiga för hundarna själva ;)

Totalt tror jag att jag hade 15 st med mig ut, jag valde med flit ut ett ganska svårt parti av skogen. Det är en bit berg, en bit äng och en bit skog bara på kanske 50 m bredd och djup. Därimellan är det lite risigt och stundtals ganska lätt skogsmark att jobba i. Målet var att få hundarna att sitta lugnt och fint och vänta på sin tur, låta varje hund lyckas och att samtidigt se hur sökmönstren skiljer sig åt hundarna mellan.

Smilla har ju ett 5 årigt försprång och en gedigen utbildning inom området så där ställer jag givetvis högre krav. Hon ska på givna kommandon jobba så som jag önskar, och utan kommandon jobba utefter vad hon tror sig vara mest effektivt. För att pudlarna skulle sättas på prov gällande stadgan och att sitta tyst fick smillan börja. Jag skickade henne på djupet först, lät henne hitta den leksak som låg precis på "linjen" i bakkant. Fick henne att passera tre leksaker på vägen in som hon ignorerade - duktig! Det har alltid vart en av smillans svagheter, att byta alt trycka in så många föremål som möjligt i munnen... Efter avlämning och beröm bad jag henne jobba nära, åh vad hon har svårt för det. Man ser hur hon anstränger sig och så gärna gärna vill ut - sträcka ut benen och springa. Men se nu var tanken att vi skulle bli trötta i huvudet och då måste man kanske göra sådant man har svårt för lilla damen :P. Efter att ha irrat runt och egentligen inte jobbat alls utan bara vart frusterad över att man inte fick gå längre bort än 10 m så beslöt hon sig för att klockrent göra 2 bra hämt. Beröm och sen sitta och vila.

Under denna tid så satt en av de svarta tyst, och det var herrn i huset som vart med förr ;). Därför blev det nu hans tur, pip belönas nämligen inte med arbete fröken studsboll...

Täppas fick ett frikommando och fokuserade på de områden smilla inte vart i. Det är lite fascinerande hur han ser ut att tänka. Som om "ja här har redan smill vart ingen idé att jobba i onödan", enormt bra egenskap ibland men det finns ju faktiskt tillfällen då tidigare hund kan ha missat något... Hur som helst så var han långsammare än vanligt, vilket i sin tur ledde till mer korrekta fynd och avlämningar. Han är så himla duktig när han vill lysa *glad matte*. När 5 föremål var inhämtade skulle han få vila, men se då drog han en repa... så ett 6e och korrekt avlämnande fick det bli. Det gäller att vara smart sa täppas och verkade nöjd över att han fick jobba en stund till.

Studsa vart tyst efter ett tag, så när täppas var klar fick hon komma fram. Eftersom att hon inte gjort så många uppletanden/sök så gick jag ut i rutan och placerade ut några föremål som de andra hämtat in. Ett varsegod och som en raket for hon ut. Hon jobbar så himla bra i sitt sökmönster, är så imponerad att det kan sitta så naturligt även hos en pudel :P När hon hämtat en 6-7 föremål fick hon jobba dubbelt med Smilla i 2 hämt. Det störde henne lite, men ändå inte så mycket att hon släppte sitt eget jobb. Smilla bryr sig aldrig om andra hundar och jobbar på i sin egen lilla värld.

Jag hoppas jag ska hinna ut en sväng imorgonbitti också, för det är så himla roligt och dessutom uttröttande och givande för de små liven också!

Ja, det var verkligen inte roligt att behöva resa mig upp från soffan och ligg-läge för att ta ut hundarna nu på kvällningen. Men sagt och gjort och vi var ute dryga timmen och det var såå himla skönt, lagom varmt (kunde kanske vart lite mindre geggigt) och hundarna toksprang som vanligt. De är verkligen inte normala någonstans någon av dem, men vad gör det när de har en matte som är likadan ;)

När vi kom in efter ha vart ute dryga timmen hittade Studsa en leksak och började bjuda upp skruvmejseln (som Spira haft ner) till lek, hon var så himla söt. Morrade, pratade, viftade och slog då och då till mejseln ihopp om att den skulle börja lattja tillbaka - men ingen reaktion. Efter ett tag gav hon upp och somnade precis framför den, vem vet den kanske blir leksugen lite senare då gäller det att vara först på plats

... Täppas är en bajshund. Han rullar sig f*n i allt han hittar, länge och väl oftast eftersom att jag brukar befinna mig en bit ifrån honom är han alltid väldigt välinpackad. *usch*

Han hittade något äckligt i lördags, då hade pappa bara duschat av honom lite snabbt, så nu på lunchen när han hittade något som luktade så illa så jag nästan spydde när jag skulle koppla honom så åkte han i badet. Tack snälla nya fön för att du är snabb!

Nu luktar han som en nyponros igen, får se vad han hittar på kvällspromenaden...

Har vart lite dålig på att uppdatera, får skylla på vädret eller något. Idag är vi inne på dag 10 med regn. Jag har officiellt tröttnat.

Studsas och min galna helg i Danmark. Ja, jag säger då det. Man ska veta att man lever. Fredag vid 18 kom vi iväg från stockholm, båten gick 23.55 - incheckning 23.25. Bilen med innehåll (efter en lite felkörning av mig, vi skyller på gps'en) anlände 23.23. Gott om marginaler. Sova på båten efter 5-6h körning? Nja så gott som. Framme i Danmark 04.00. Köra 20-25 mil till Herning. Leta frukost och sedan se det roligaste vi sett på länge... herregud det finns gott om underhållning på en parkering utanför en mässhall där hundfolk ska stressa in *döör en smula*. Inne på mässan vid 08. Hade då inte sovit mer än 2h på 26h. Lördagens utställning var inget att hänga i julgranen, men trots detta så är jag nöjd. Det var ingen matte som var på topp som visade Studsa och ja hon åandra sidan hade sovit kanske 20h av de där 26h... Vi fick Exellent (svenska CK), kom 3a i klassen och blev oplacerade i bästa tik. Det var enormt hög kvalité på de 20 tikar som var på plats. Riktigt kul att se! När både Studsa och Vilma var färdiga packade vi ihop och körde de sista 4 milen innan vi slutligen nådde vår säng för helgen. Sen sov och åt vi hela lördagskvällen. Upp igen söndag, till mässhallen och då var det dags igen. Studsa vann sin klass och placerade sig som 5e bästa tik! Enormt roligt i den konkurrensen! Sedan såg vi när Vilma sprang hem ett danskt cert och en titel med matte Tina och sen började den långa resan hem. 20-25 mil + extra mil efter letandet efter en pizzeria i ungefär vart enda stad vi passerade (och detta ska vara det ätande landet? nono). På båten med gott om tid denna gång. Ingen sömn alls eftersom att det "bara" var kväll. Klockan 00 körde vi av båten i Göteborg och sedan körde vi varannan timme/"sov" - kl. 6.30 körde jag upp på infarten hemma. Pussade på Smilla och Täppas och sov 1½ h innan jag for till jobbet och jobbade till kl 20.00.
Har då aldrig påstått att jag är normal

Den veckan gick åt till att återfå normal rytm. Jag fick hem ny fön i veckan som vi avgudar. Jag har promenerat och tränat lydnad med hundarna. Anmält mig och Studsa till lydnadskurs så vi kommer igång igen.

Elvis har i denna veva också bytt hem, flyttat från sin familj där det inte fungerade med hans behov av stimulans och nu flyttat hem till Dionne med familj som tränar och tävlar aktivt med sina hundar i agility. Elvis trivs som fisken i vattnet och mår superbra!

I helgen ska jag till och göra ytterligare en "långkörare" till resa. Men denna gång tänker jag inte köra så långt själv. Imorgon kl 18.00 avgår bussen till Haparanda, anländer lördag 09.40. Därifrån tar jag och Annika bil till Kontio (Uleåborg Finland) för att bli överösta av pudelbebisar - ska bli så sjukt roligt att se underbarnen, en av tjejerna ska flytta hem till Annika och vi hoppas kunna göra rätt val genom besöket. Vid 17.40, på lördagen alltså, går bussen från Haparanda och på söndag vid 09 är jag tillbaka i Stockholm. "Man lever bara en gång"

Sedan funderar jag på att ta ett relativt stort beslut inom mitt föreningsliv. Har inte bestämt mig ännu, men det brinner lite i knutarna så jag borde verkligen bestämma mig. Gaah kan inte någon bara säga åt mig hur jag ska göra.

Ja nu har ni väl fått lite att läsa som kompensation för det dåliga bloggandet :P

Fast idag var vi bara där och vände nästan, ett så kallat fyraveckorsintyg till Studsa inför danmarksresan var det enda som behövdes. Härligt att åka till och från veterinären med frisk hund! Nyttig träning för liten ungspoling alias Studsa också, inte för att hon har något emot att vara hos veterinären i vanliga fall heller. Men in och ut besök brukar man ju inte göra så ofta ;)

Nu är hundarna hos pappa på landet och skitar ner sig. Jag ska städa efter jobbet och då är hundarna lite i vägen... De ska dessutom få nya kuddar/filtar/sängar som jag planerat sy en tid. Då får de stimulans på annat håll medan jag får pyssla i hemmet! It's a win win situation :)

Hmm, sakta sakta smyger de på... De där beteenden som man då inte har önskat sig men som utförs med sådan glädje av de fyrbenta. Smilla har utökat sin "plötsliga dövhet" till att verkligen lägga locket på när hon är hemma på landet. Oftast står hon med munnen full av katt/ko/häst/får-skit, ni vet väl att man ska tugga varje tugga 20 ggr?... det gör inte Smilla. Nej för tuggar man inte alls hinner man äta upp allt bajs.

Studsa slänger sig ut ur bilen, det där stanna kommandot är som bortblåst, det jag inte ens behövt utala för att det görs på automatik. Idag hann jag dock fånga henne i luften för att vänligt och bestämt sätta tillbaka henne i bilburen och stänga för att öppna igen. Då minsann stirrar man på matte med rådjursögon och väntar så snällt på sin tur. hmf.

Täppas är ju lite som han är knasbollen, han vill nämligen inte hoppa ur bilen. Sätter sig i ett hörn och vägrar *tss*.

Ja alltihopa är ett tecken på att jag behöver återinföra micro träningarna. Varva dessa med de längre mer ihärdiga träningspassen så brukar de där vardagsolaterna försvinna illa kvickt! Får jag hoppas :p

Idag har Studsa genomfört Mentalbeskrivning, i ösregn och mycket kyla var vi sist ut. Hemmaplan, med husse i publiken.

Det kommer komma ut en utförligare text om hur det gick, kändes och vad jag hade för förväntningar. Men just nu är vi så frusna och vill bara krypa upp i soffan och gosa.

Det var en del positiva överraskningar och en del förväntat resultat. Jag hade en god idé om hur hon skulle reagera innan och det stämde ganska väl. En positiv, snabb, alert och aktiv tjej som reagerar men släpper rädslorna och tar nya krafter inför nya moment. Har ett bra fast grepp i kamp och jakten. Direkt ut och lek/kamp i avståndsleken, kraftig reaktion på dumpen som hon släpper. Ingen reaktion på skramlet där hon är direkt fram. Spökena var rejält obehagliga men samma sak där, hon tar kontakt med lite hjälp och sen går vi utan problem vidare till lek och skott igen där hon är helt oberörd.

Så då bockar vi av ytterligare en "att göra sak" under 2009. Härligt!

I natt föddes det 4 tikar och 2 hanar efter Tatsi och Täppas, Tatsi hade en ganska långdragen födsel men både mamma och valpar mår bra! Tänk att det bara syntes 3 på ultraljudet och så ploppar det ut dubbelt så många :)

Valparna finns hos kennel Miracle Minx i Finland.

Kommer då min upplevelse av Studsa i viltspåret. Jag har vart osäker på att starta med henne just för att jag upplever henne lite studsig i spåret, att hon upplevs lite okoncentrerad och "fnattig". Jag fick en tid till förra onsdagen som jag fick avboka, då lät det som om det fick bli till våren istället pga domaren - han hade inte tid med fler spår för hösten. Fine tänkte jag och tänkte i mitt huvud att det var bra för då hinner damen mogna lite. Men så ringde domaren på fredagseftermiddagen och frågade om jag ville komma på söndag vid 10? Ja - har man anmält så ska man kanske tävla också :P Det kunde ju inte gå mer än fel/rätt. Vi gamblar.

Jag var ut till Linnéa på lördagen och la ett kort kort motivationsspår då det var 2-3 veckor sedan Studsa fick gå ett spår. Inga problem och min förhoppning att spåret på söndagen skulle gå bra steg lite. Så upp på morgonen, ut och rasta och springa av oss. Köra det som skulle ta dryga 1½ h men som tog 1h... Ut och gå lite till innan klockan då slog 9.45 och domaren dök upp.

Vi körde ut i skogen, spåret låg i ett område där det gick mycket hundar och människor (kanske var det ett elljusspår?). Hur som helst så fick jag direktioner om vart spåret började och i vilken riktning det gick. Sele på, och ett ok från mig och Studsa började skutta runt. Sedan är jag så fokuserad på vart linan är, vart jag är, vart studsa är osv att jag knappt hinner se vart Studsa spårar. Det enda jag upplever är "studs studs skutt skutt" hit och dit. Många gånger "nej det här kan inte vara rätt", "och där sket det sig" och "hoppas att det var en vinkel där", "så här kan han ju aldrig ha gått". Men så länge Vi kom framåt och domaren var tyst och snällt stegade efter så gick jag bara på efter Studsa. Jag upplevde henne ofokuserad och lite yvig alltså... Så dök hon ner i ett buskage och jag tyckte spåret vart så kort (upplevde Täppas spår jättelångt) men envis som hon är så snurra hon runt bland grenar och diverse annat. Men sen beslöt hon sig för att gå vidare. ca 20 m till ner i nästa grenparti och där låg klöven! Duktig tjej! Jag snabbt dit för att få loss snöret. Domaren sa direkt att vi var Godkända. Jag andades ut. Sedan frågade han om Studsa alltid kryssade sådär i spåret, och jag sa att visst jag kan uppleva henne lite yvig i rörelserna ;) Varpå han säger "hon är för smart för sådana här lätta spår, hon markerar spårkärnan skuttar runt lite, markerar spårkärnan hoppar runt lite - vi har följt spåret hela tiden, men hon tar sig tid för att undersöka annat/marken. Tänkte du på att vi passerade ett kadaver som hon bara markerade och passerade?" Eh nej, sådant kan inte jag hinna se - jag är så fokuserad på att hinna med/placera mina fötter osv. "Hon kommer bli en utmärkt spårhund bara hon får svårare spår att koncentrera sig på, jag ser fram emot att se er på öppenklassspår".

Nöjda och glada begav vi oss hemåt igen!

Äntligen har man börjat komma ut på tävlingsplanerna/skogen med Studsa, utställning i all ära men det är kul att göra annat också! (roligare :p). Jag har satt upp lite hemliga mål för oss i år, nu har vi börjat beta av dem. Vi har fått Cert (dessutom ett BIR) på utställning, blivit HD-röntgade, startat i viltspåret. Nu har vi MH, lydnad och brukset kvar. Där är inte tävling målet utan där har jag mål uppskrivna för hur långt vi ska kommit i träningen. Så det är väl bara att bege sig ut och träna då!

Ja och då pratar vi inte om ett person/viltspår utan elljusspåret. Jag följde bara lamporna trots detta kände jag en viss panik sprida sig när jag inte hade en aning om vart vi var någonstans. Lamporna släcks 21.00 och vi hade gått ut 19.40. Hur länge hade vi vart borta? Var har man mobilen/klockan när man som mest behöver den...

Jaja hundarna var lösa och toksprang hela tiden, så himla skönt att veta att de håller sig i närheten. På så sätt kunde jag i lugn och ro panika över min undran vart vi var. Jag joggade sista biten och när jag slutligen kunde följa ljudet av vattnet kände jag mig lugn - och mycket riktigt kort därefter var vi på väligenkänd mark igen.

Innan promenaden fick jag tid för ett lydnadspass. Överheta hundar resulterar oftast i bra repetitioner alldeles för få gånger. Det är så synd att mörkret kommer så snabbt redan nu. Hade ju gärna kastat om träning/promenad. Men det är trevligt att träna medan det är någotsånär ljust.

Kameran var med ut på träningen så jag ska se om filmen är något att ha, sådana fall kommer den upp här. Det är lite svårt att filma sig själv även om det går :p

Men har jag inte glömt att nämna det viktigaste som hänt i Studsas liv hittills här i bloggen?

Röntgen gjordes den 17 september och nio långa dagar och många uppdateringar på hunddata senare nådde beskedet mig via sms när jag och Mia satt och väntade på Ålandsbåten i lördags.

Tänk att en liten bokstav kan göra en så himla glad

Igår fick jag SKK's brev i lådan om att Sungold Black Pirouette har A på både höger och vänster höft!

Ja inte blev det någon braksuccé på Åland inte, redan när jag såg katalogen så förstod jag att jag inte skulle vinna. Vi får ta nya tag. Resan var i alla fall trevlig och avkopplande. Även om lördagen blev långdragen på utställningen och sen i väntan på båten.

Igår var vi bara hemma. Gick en långpromenad med hundarna och tog oss iväg till BK på eftermiddagen för lite lydnadsträning. Båda pudlarna fick sig ett varsitt pass. De skötte sig med bravur båda två, även om jag skulle önska ett annat beteende vid åsynen av en apport/leksak. Studsa blir galen och drar ärevarv på ärevarv. Borde (läs måste) ta tag i det där. Det gick ju fin fint häromveckan men igår var det som bortblåst. Glädjande i det är att hon minsann kan springa jättefint med en metallapport i munnen utan att greppa om och utan att det skallrar om apporten - dvs hon har ett stenhårt grepp hon inte släpper!

Vi ska ta oss till BK för träning flera gånger denna vecka har jag tänkt. Anmält till prov med de båda svarta så det är väl bara att sätta fart med träningen också, så det blir något av i slutändan.

Om 20 min börjar vi projektet utställning på åland.

Jag ska lämna jobbet alldeles strax. Sen hämta upp Studsa och sen mot mor och far för att lämna bilen och där hämtar Mia & grabbarna mig.

Imorgon utställning och hemfärd. Skönt med en utställning som faktiskt inte är så lngt bort i praktiken, även om den är i "Finland". Har ju närmare till Åland än vad jag har till Gävle/sundsvall som det blir nästa helg. (om man bortser från timmarna på båten).

Håller bloggen uppdaterad under resans gång via mobilen!

...cool när man lever med pudlar :p


Jag förstår inte hur man kan i godan ro ligga och tugga på pinne när tre galningar springer runt runt omkring en. Tror att Smillan lärt sig att koppla bort sådant, nu är hon ju inne på år 5 med pudel *tss*

Jag har haft problem med att Studsa går för nära mig på promenader, det tror jag att jag nämnt tidigare och folk i min hundomgivning vet att så är fallet. Detta är mer eller mindre irriterande olika dagar. Studsa är så enormt signalkänslig och iom att jag även har en senil envis golden tant (det får bli ett annat inlägg om hur trött jag förtillfället är på Smilla) så ryas det ibland på promenaderna just för att den senare anser sig vara av en sådan ålder att hon inte alls behöver följa de kommandon som kommer ur min mun. När detta sker blir Studsa osäker och söker sig ännu närmre mina ben. Vilket leder till större frustration hos matte - ja ni ser kanske spiralen här.

Hur som helst så har vi jobbat på detta sedan jag fick hem Studsa. På lös och lekpromenader ska man springa benen av sig inte gå fot med matte. Förra veckan och denna vecka har jag haft mer avstånd mellan oss, och jag älskart! När Studsa inte bara hänger på Smillan för att sen vända upp, utan när hon drar iväg på egna små strövartåg. Äntligen!

Förra veckan gick vi lite förbjudet lösa i elljusspåret (hör ju iofs inte till ovanligheterna) runt ett hörn av spåret försvinner Smilla och studsa i vanlig ordning, för på andra sidan hörnet finns bajsätarängen. Men denna gång kom det en ung tjej med sin rottishane. Smilla skiter i andra hundar och passerar förbi och ut på åkern, får man välja på hanhundar och bajs ja då är valet lätt! Studsa däremot sprang glatt fram till hunden med sin leksak för att visa. Jag kallar in hon kommer och jag ber om ursäkt till matten. I morse blir vi varvade av hurtig pensionär, hundarna får "kant" kommando och alla tre lyder. Jag säger fri och hundarna lyder. 40 m längre fram visar det sig att gubben stannat för att vila. Smilla och Täppas passerar, Studsa springer fram för att kolla läget, hon hinner aldrig ända fram för jag ser mannen och ropar innan.

Hade det vart Smilla eller Täppas i dessa två lägen hade jag blivit lite arg, de vet att de inte får gå fram till andra... Men när det gäller Studsa är jag i hemlighet grymt nöjd att hon tar för sig på egen hand! Hon är ju en über social hund det är ju inte det, men på promenader har hon alltid vart vid mina ben, därför ser jag alla händelser där hon utforskar omgivningarna på egen tass som små segrar för vår träning. Det kanske är massor av gubbar i skogen vi behöver för fortsatt "spring på avståndsträning".

... men ibland kan det bli minst lika bra ändå!

Det blev inget hektiskt 4dagars schema, ingen utställning, inget leka med A och B, inget tåg i 20 h inget...

Istället blev det färgning av tyg, fållning av tyg, planering av hall, borstning av pudlar, träning av hundar, svampplockning och x-antal kilo svamp, timmar av promenerande i skogen, piffning av hemmet och lite sova.

Anledning? Slutkörd matte insåg sin begränsning. Ett stort klick till matte! Veckan ska fortsätta i samma anda och mail till både den ena och andra av er skall komma, det ska åkas till ikea för shopping, städning av lägenheten - hela 2 födelsedagar att fira på distans dessvärre, men ändå viktiga!! Dvs full fart men på slowhastighet.

En del nervösa (för matte) saker inom hunderiet skall ske också.

Så här planerar jag att lägga upp dagarna 4.

Idag fredag
sluta jobba 18.
Hundpromenad 18-19.
Hemfärd + matintag - 20.00
Rakning av Studsas tassar, svans & nos - 21.
Hemfärd.
Hämta upp Spira köra henne till syster.
Packa väskan
Borsta igenom Studsa
Städa lgheten
Sova

Lördag
Upp på morgonen, rasta studsa trött.
Jobba 10-15 (studsa med på jobbet)
Sedan hem snabbt och bada, föna klippa studsa
Packa det sista
Ta bussen in till Stlmh vid 18.30
Ta tåget upp till umeå 20.?
Hålla tummarna att Studsa klarar 10 h på ett tåg

Söndag
Framme umeå 07.
Driva runt i 2 h.
Utställningen vid 09
Till A efter utställningen
LEKA
Ta buss ner på stan vid 20
Tåg avgår 21.
SOVA

Måndag
Anländer Sthlm 07.
Buss hem - är hemma 08.30
Morgon promenad med hundarna
Börja jobba 10.00
Sluta jobba 20.00
Göra tre hundar trötta efter en tråkig dag 20-21/22.

kl.22.00 måndag - dö?

"så går en dag i vårt liv och kommer aldrig åter"

Ja matte alltså... Jag har idag efter att ha ramlat två gånger i spåret både uppskrapat knä, skuren lilltå och halvt om halvt stukad handled. Det jag lyckades med innan jag ens kom ut i skogen var kanske lite mindre smidigt det med. Jag skar upp min mage på husknuten - det kräver väldigt mycket förklarande och en hel del illustrationer så jag lämnar det här genom att erkänna att jag kanske inte är den smidigaste personen som gått i ett par tofflor.

Det var just det jag gjorde idag - hade tofflor på mig, i skogen under ett spårtillfälle. Inte speciellt intelligent och inget jag rekommenderar.

Sedan kan man ju undra hur många gånger man ska behöva säga till sig själv både högt och tyst att man ska lita på sin hund. Jag var övertygad att Studsa var fel ute, fick faktiskt med mig Linnéa som även hon anade oråd, men jag beslöt mig för att följa min hund och ja hon måste ha gått rätt för då och då kände vi igen oss och framförallt så kom vi fram till slutet! Spåret var ca 4-500m långt och fick som sagt ligga dryga 1 h,bloduppehåll både på raksträckor och vinkel.

Six fick också ett spår där han återigen visade att han har talang för spårning!

Efter lite fika åkte jag och linnéa in mot "stan" igen. Hemma vid drygt 22 och har under en timmes tid borstat igenom studsas ytterst oborstade och toviga ben. Det rekommenderas inte heller att fuska med föningen och sedan lägga spår i tuffpudelterräng kan jag lova.

Nu ska vi sova oss i form!

Kanske inte det bästa upplägget för ett lyckat träningspass. Stressad matte till tusen, förstår inte varför jag låter vissa saker irritera mer än nödvändigt och framförallt så gillar jag inte humöret jag blir på. Får be om ursäkt till linnéa och viss trafik. Men det positiva var att jag släppt detta när jag väl kom ut i spåret med Studsa - anledning, det förjäkligaste spåret som någonsin lagts...

Efter lite beslutsamhetsångest över vart vi skulle lägga spåren föll valet på kanske inte den mest lämpade terrängen. Enormt sluttande berg täckt enbart i ris och högt gräs (?), när vi la spåret undrade vi lite lätt om studsa någonsin överhuvudtaget skulle klara av att gå spåret. Vi själva var helt döda efter spårläggningen. Stackars linnéa hade vart på Friskis innan - det hade hon inte behövt *mohahaha*. På grund av terrängen så blev inte spåret längre än 350-400m långt och pga mörkret fick det ligga lite drygt 1h. När vi tillslut hittat tillbaka till vägen som jag hela tiden var bergsäker på låg alldeles i närheten av där studs spårslut var (lokalsinne=noll). Så la vi ett kort spår till Six, han fick en svårighet och det var att ta sig uppför ett mindre "berg"/stenklack. Sedan mot bilen och hämta hundarna.

Six fick börja - hans spår hade då legat ca 20 min. Detta var hans första viltspår och förmodligen inte hans sista. Han var verkligen jätteduktig. Nogrann, tydlig när han gick av spåret och ringade snabbt och effektivt in sig på rätt spår igen *haha*. Lite svårt var det med bergsklacken men han tog sig uppför snabbt ändå! På slutet fick matte sig en åthutning av mig som styrde sin hund som pga plötslig stark vind från ingenstans svepte över oss, gick från spåret mot klöven. Hund gjorde rätt! Sedan fick vi se ett enormt ha begär hos Sigge, han höll verkligen klöven hårt och var enormt nöjd över sitt eget arbete! Det kommer inte bli några problem alls att starta på prov ganska snart för ekipaget :p

Sen vart det då Studsas tur. Efter lite avvaktan i början av spåret satte hon fart. Och satans i gatan rent ut sagt vad hon fick jobba. Hon skuttade och for mellan/över/under ris, ormbunkar, högt torrt gräs, ännu mera ris, stenar nerfällda träd/buskar och you name it. Jag såg knappt henne och klev på henne vid något tillfälle för jag såg helt enkelt inte vart jag satte fötterna. Svar ja det var terrängen from hell. Ostrukturerat kände jag att det var när jag gick spåret, jag var visserligen fullt fokuserad på att fixa och dona med lina, mina ben, armar och lite då och då Studsa. Men tempot var det inget fel på och fram kom vi. Linnéa som gick bakom fyllde glatt i att det var exakt där spåret lagts eftersom att de få snitslar vi fått upp (som man dock inte såg i mörkret) lätt kunde plockas upp då hon passerade dem. De utsvävningar Studsa gjorde var helt enkelt för att komma förbi terrängen. Sådana utsvävningar kan jag i detta fall acceptera. Jag är grymt imponerad av lilla fröken. Som tar spåret och fullföljer, med envishet tar sig fram i terräng som hon knappast kan ha sett något i... Jag ska försöka lägga ett fulllångt och tidsmässigt korrekt spår imorgonkväll så jag kan se om hon funkar på det också!

Efter att vi, eller jag ska väl säga jag, återigen försökt hitta vägen en stund (Linnéa lyckades på en gång men jag skulle prompt gå en genväg och hamnade i värsta snåren med ett stup framför mig... ) hämtade vi Smilla och täppas, plockade plommon och morötter flr att slutligen bege oss hemåt. Sjukt trötta av all bergsbestigning.

Jag ska se över Studsas päls lite nu eftersom att jag misstänker att en stor del av allt det där riset och gräset sitter gömt bland massorna...

Jag har fullt upp just nu - både i och utanför huvudet.

Glädjande är att vovvarna som vanligt är tokglada och mattes små grisar. Ikväll ska det bli spårning med Linnéa och Six. Vi får se hur det går - vi har haft paus från allt känns det som, men nu ska vi tillbaka till verkligheten.

Jag hittade kameran med filmfunktion - hade den i två dagar och har nu lyckats tappa bort den igen... Förra gången hittade jag den i en av hundlådorna (inuti en ihopfällbar vattenskål) i hallen. Nu vet jag att jag hade den i bilen, men ligger den kvar i bilen? Svar nej.

Får se om det blir en spårblogg senare ikväll.

...att göra Studsa trött tog jag helt sonika med mig ett knippe dummies, godis och klickern med mig ut. Redan från det ögonblick jag drog ut lådan med dummiesarna hade jag tre tokglada hundar vid min sida. Koppel på dem alla tre och sen mot närmsta upplysta yta. Ibland är det en fördel att bo brevid en skola, en skola som dessutom har en lummig skolgård/omgivning, som är upplyst nu när mörkret faller så tidigt som nio.

Smilla och Täppas fick sitta uppbundna först. Studsa fick en dubbelmarkering som hon löste jättefint! Härligt att se hur hon riktigt registrerar vart de dimper ner, tar ögonkontakt och på varsegod tar den först kastade dummyn. Det är lite extra roligt för matte att vi ser tydliga resultat i hålla övningarna. Nu släpps de minsann inte förrän matte håller fram handen och säger tack. Första kortpasset för Studs slutade med stadgeträning då hon fick sitta i klockan medan jag slängde ut till Smilla.

Med pudlarna uppbundna fick så Smillan komma ut och jobba lite. Det är så ledsamt att se att hon har svårt att jobba i mörker. Det blir lite mer snurr på tillvaron. Visserligen inga problem som hon inte kan lösa, men det smärtar i mitt hjärta att se att åldern och dess medföljande "tillstånd" börjar märkas. Huvud och benen är det dock inget fel på, så vi är glada för att det "enbart" är ögonen. När Smillan fått jobba sig igenom X-antal konstiga dirigeringar blev det Täppens tur.

Tänk att denne lille man överraskar sin matte varje gång - och tänk att hans matte aldrig lär sig lita på sin hund... Även Täppas fick dirigerinsövningar och när jag skulle skicka honom på den sista, som då legat sedan Studsas träningstid, var jag såå envis och skickade honom åt rätt håll. Han sprang ut rakt snyggt i hög hastighet men stannade inte där jag visste att dummyn låg. Då började han bli yvig och söka, jag avbröt och bad honom på nytt att komma in så jag kunde skicka honom igen. Ut igen. Lika snabbt och rakt som förra gången. Nu stannade han till vid dummyn men tog den inte. Lite smått irriterad sa jag apport. Varpå Täppens huvud böjs ner och greppar dummyn som faller i tusen bitar. För det var visst ingen dummy utan en stor hög av gräsklipp... kanske inte bara Smillan som börjar få dålig syn *harkel*. Täppas fick dundermycket beröm och skickades sedan ut på ett sök efter den sista dummyn som tydligen låg på andra sidan av vägen... Minnet är inte heller min starka sida :p

Studsa fick avsluta passet med lite lydnadsträning. Mest för att lugna ner sig. Vi har missat lite i passivitetsträningen märker jag. Hon sitter visserligen tyst och snällt meeen när jag kommer tillbaka blir hon sådär Studsa galen som bara hon kan bli. Trötta och nöjda gick vi hem.

Och det verkar som om tröttheten sitter i. Alla tre sover så sött så. Allt som krävdes var alltså 1½ timmes apporteringsträning.

... och en cola flaska. Kampen, lockelsen och den ultimata fighten fortsätter...

Min dator vill inte samarbeta med mig så jag kan inte uppdatera hemsidan för tillfället. Bloggen kommer man ju åt från jobbet :p

Fullspäckad helg som vanligt. Lördag jobbade jag till 16 sedan hem och borsta bada Studs inför söndagens utställning. Utställningen låg för en gång skull nära och bara på 40 min var jag framme! Gud så bekvämt. Det var även första gången jag var helt ensam, men tält och alla prylar kom upp som de ska och Studsa blev ju iordning gjord ändå. Pälsen var inte tipptopp, jag hatar att jag inte lär mig hur vattnet fungerar...

Resultatmässigt är jag hur nöjd som helst. Vi blev 1a i juniorklassen med CK och blev sedan 2a bästa tik. Med kommentarer från domaren att det var svårt att välja till 1a platsen. Men tiken som blev 1a och fick certet är en dunderfin tik med underbara rörelser så jag ställer mig gärna på en andra plats efter henne!

Sedan packade jag ihop och begav mig hemåt. Studsa var fortfarande pigg och manisk så vi stannade till hos Linnéa och tog en promenad. En nära (döden) ko-upplevelse. Usch kossorna som var väldigt verbala och stirrandes stod mitt på vägen (det är stängsel på båda sidor) och vi var tvungna att gå rakt igenom. Tänk trots att man är bonnunge så var man skraj. Kossorna hade fina småkalvar så vi antar att det var dessa som skyddades. Men med bestämda steg klev vi raskt vidare.

Smilla och Täppas hade vart hos mormor och morfar med mamma och pappa, plockat svamp, fått hämta lite dummiesar och badad i kärret... Tänk att det där jäkla träskhålet ska vara så roligt att vada omkring i. Jaja avsköljda med trädgårdsslangen blev de och jag ler en extra gång till Täppens skalade yttre ;)

Ikväll blir det förhoppningsvis lite lydnadsträning.

Häromdagen berättade jag för en av mina närmsta vänner om en text jag läst i en annans blogg. Om hur denne person lovade sig själv att inte äta godis på en vecka, och höll löftet i två dagar... samtidigt som hon svalde godiset lovade hon sig själv att hon skulle klara en månadsuppehåll. Och nu var hon halvvägs igenom. Kanske är jag likadan? Jag behöver höja min ambitionsnivå för att lyckas? Känna lite press?

Med detta i bakhuvudet en stund nu så har jag satt upp preliminära mål för varje hund och för mig själv som vi ska nå innan året är slut (alternativ till nästa sommar). Jag ska redovsia dessa för som sagt då ökar ju pressen lite, men jag måste ha dem färdiga i huvudet först.

Hundarna och jag har en promenaddag idag. Hittills har vi vart ute i dryga 2h och innan vi somnar för kvällen kommer det läggas till 1-1,5 h till. Vem var det nu igen som var hurtbulle?

Vet inte vad det är med mig, men uppe med tuppen flera dagar i rad har jag vart. Idag utnyttjade jag tiden till max! Lite besviken på att jag missar den gemensamma träningen på BK ikväll för att hundarna är hos pappa över dagen, därför åkte jag upp redan vid 8 imorse för ett lydnadspass. Solen sken och det var sådär härligt som det bara kan vara en morgon i augusti (för att sommarvärmen äntligen är på väg bort).

Smillan är fortfarande lite underlig i kroppen, pappa håller koll idag och blir det inte bättre får vi ta ett besök hos vetten. Är löjligt rädd för fästingssjukdomarna. Men hoppas på åldersstelhet som kommit i samband med det dåliga vädret. Smillan fick vila i bilen.

Täppas hade jag siktet att bara gå ner på plan, köra ett extremförkortat lydnadsklass 2 program och sen avsluta med balanshindrena. Vi kom vi gick vi segrade. Han var så pepp! Då blir jag pepp! Rutan var en klockren 10, dunderfart ut och snabbt ställande. Allt gjordes med superspeed och det var länge sedan jag kände den där "nä nu jäklar ta vi och sopar banan killen" känslan. Så himla härlig attityd - jag blir alldeles kollrig. Apporteringen kunde han ju förståss inte låta bli att dra ett frivarv med. Men efter en liten harkling från min sida och ett nytt försök så blev även det bra. Lite slarv vid ingången, han vill gärna slå upp apporten i handflatan på mig... Vi avslutade med A + balansbommen och tassarna var i både på upp och nedfarterna! Dutti pudel!

Innan Täppas blev eskorterad till bilen la jag ut en vittringsapportering till Smillan, jag tänkte att hon endå skulle få göra någonting.

Men Smillan fick vänta och vid bilen bytte jag ett svart krull mot ett annat.

Studsa hade jag en plan för. Fot, fot och fot. Därimellan inlämningar av metall och träapporten. Samt lite platsliggning. Det slog mig vad lite jag egentligen tränat henne i. Vet inte varför hon är ju helt underbar att träna och dessutom lättlärd och så villig att lära. Fotet provade jag helt sonika bara genom att promenera på planen. Ett försök till att få den där snygga positionen även nere på plan. Det fungerade väl sådär, en aningens svårt för mig att föra mig på rätt sätt och vips så hade vi luft mellan oss igen. Gaah vet inte hur jag ska göra. Börja om från början? Apporteringen gick bättre, hon har ju inga problem att ta upp saker - utan tugg och utan flams. Men sen kommer spottningen när hon har 1m kvar till mig. Detta har vi tränat inomhus nu ett bra tag. Idag funkade det utomhus också! Apporten ska vara i mattes hand och ingen annanstans. De gånger hon släppte innan hon var hos mig, kom hon på sig själv sprang och hämtade på nytt och la i min hand. Härligt att det går framåt.

På väg till bilen för byte av hund får Studsa frikommando och det tog inte mer än 30 sekunder så hade hon lokaliserat vittringspinnarna. Shiiit hinner jag tänka och inser att jag måste göra om det till Smill. To late för reaktion och innan jag hinner kalla på Studs så sitter hon framför mig med en pinne i munnen. Och ingen pinne som helst utan rätt pinne! Hon är sakfixerad, och tar gärna enbart pinnar och kottar m.m som hon redan burit på eller som Smill eller Täpp har släppt. Ofta plockar hon upp samma kotte dagen efter också (har testat med att märka kottarna). Helt klart så kommer nog vittringen aldrig att bli ett större problem! Duktig liten pudel.

Jag gick och samlade ihop de andra pinnarna direkt och sen tog jag Smillan med mig på en kortare promenad. Hon fick plocka upp lite nycklar på vägen tillbaka till bilen så hon var lite nöjd i alla fall.

Imorse bröt vi våra vanliga rutiner och gick en annan morgonpromenad. En slinga som jag undviker alltför ofta för att slippa ta en vattenkonflikt med Smilla (vem vill bada och vem vill slippa...?). Men idag kände jag mig oförskämt pigg för att ha somnat 02 och vaknat 07. Efter vi passerat den mest kritiska vattenpassagen, utan badning *mohahaha*, så fick de frikommando och ungefär samtidigt kommer vi in på elljusspåret. Redan här möter vi hurtbulle nr ett.

Hurtbulle 1 = HB1.

HB1 "jasså du är ute så här tidigt du med, ja det är klart hundarna vill väl ut"
Jag "mm det gäller att vakna med tuppen"
HB 1 "haha jajjamänsan, detta är 2a varvet för mig"
Jag "oj"
HB1 "duktiga hundar" medan han sneglar på de tre små ljusen som sitter vid kanten i hopp om att den där gobiten ska trilla ner snart... vips så kutade han vidare. Lägg även på minnet att han givetvis stod och sprang på stället när han stannade för att prata. Varför stannar man då? Medelåldersman 45 +.

Hundarna och jag knatar vidare, de får återigen ett frikommando och är som pilar i skogen.
På långt håll ser jag Hurtbulle nr 2. Där i skogen - iklädd röd fleecetröja och toppluva

HB2 "det är så mycket svamp förstår du, man måste vara först ut på mornarna, vilka fina hundar du har - är de förtjusta i svamp?" sträcker här fram handen för att erbjuda Smilla en kantarell - som hon givetvis är artig nog att ta fint och svälja snällt.
Jag "jasså det finns mycket svamp här då"
HB2 ser sig lite nervöst omkring medan hon säger "njaa så värst mycket är det väl inte". Förhoppningen är väl att jag inte ska smita vidare till hennes nästa svampställe och tömma stället innan hon kommer dit...
HB2 "det är så gott att äta svampmacka till frukost"
Jag "mm, kan tänka mig det ja!"
Hurtbulle 2, pigg pensionär i rena rama skogsmullemunderingen och med kniven alltid redo.

Hundarna tackar för svampen, dock enbart Smill som åt. Jag säger hopp och lek och sen går vi vidare.

Nästa hurtbulle, nr 3, hinner Smilla se innan mig. Hon stannar upp och vänder sig mot mig som vanligt när hon ser något och vill be om lov. Jag säger stanna och märker hurtbulle nr 3 samtidigt.
Jag "Täppas, Studsa kom här - in till kanten" "Smill stannar"
HB3 "duktiga hundar du har" "braaaa"
Jag "tack"
HB3 "inte för att jag är rädd eller så"
Hurtbulle nr 3. Pensionerad man i silkig adiddasdress...knatar vidare med sina stavar mumlandes om att hundarna är duktiga och att han inte är rädd.

Hundarna får frikommando och jag andas ut en stund, nu får det väl räcka med hurtbullar. Men så tar vi en genväg (fuskväg kanske man ska kalla det) och givetvis möter vi hurtbulle nr 3 igen.

HB3 "nämen nu igen"
Jag "mm"
HB3 "fascinerade att du har sådan koll på dina hundar"
Jag "jo inte kan de springa lösa bland joggare och andra 'trafikanter', de är ju mitt ansvar..."
HB3 "men jag är inte rädd" "braaaa"

Resterande väg mot vår lugna vrå träffar vi enbart hästar och får. Tills vi kommer till grannen, icke hurtbulle nr 1,

IHB1 "Är ni uppe så HÄR tidigt och går"
Jag "mm, morgonstund ..."

Inne i lägenheten möts vi av Icke hurtbulle nr 2, Spira "mjaaaauuuu" (hur VÅGAR ni komma in så här tidigt och väcka mig?!!)

Herregud så mycket folk ute så tidigt på morgonen. Men summa sumarum av denna morgon blev i alla fall att den största hurtbullen av dem alla - det var jag det!

Aldrig har jag väl vart så trevlig mot främmande människor före klockan 9 på morgonen.

*Whohoo*

I ett steg till att bloggen ska passa hemsidan lite bättre så ser den just nu ut så här. Ska försöka få till lite annat också under kvällen. Vi får se om det hinns med.

Kom på att jag inte nämt utställningen i lördags heller. I och för sig inte så mycket att nämna, en slät etta blev resultatet. Japp så var det med det. Fin fin kritik fick hon men tyvärr inget CK.

Då var semestern slut för husse och det innebär att jag numer återigen har alla de tre små älsklingarna hemma hos mig! Underbart måste jag säga.

Vi var upp på klubben igår kväll för ett träningspass. Tanken var att jag skulle filma, men i lördagens/söndagens städhets så har jag förlagt kameran där jag har film-möjlighet. Och tro mig det gick inte såå bra att göra det med mobilen... Smillan är alltid lite grinig och har en "jag vet bäst" attityd när vi har vart ifrån varandra ett tag. Så det blev ingen bra träning alls. Hon flamsig och oerhört ofokuserad ledde till en grinig och trött matte. Dessutom så rörde hon sig lite konstigt och då kom hönsmamman fram i mig och det fick bli lite lunka runt innan hon fick paus i bilen.

Täppas var den som fick den mest strukturerade träningen, han var dessutom enormt på hugget och sugen att jobba! Så himla roligt det är! Har saknat hundträningen i sommar. Igår hade vi bara roligt och lekte med momenten, brukar vi väl iofs alltid göra men nu var det verkligen kravlöst och för utomstående såg det säkerligen bara ut som att vi lekte. Men i leken fokuserade jag på tajta svängar och belöning på rätt ställe...

När det så var dags för Studsa så fick de andra springa lösa på planen. I vanliga fall brukar både Smilla och Täppas då roa sig med att äta harpluttar och lulla runt men igår skulle de självklart vara just där jag var, med sina bedjande ögon villiga att jobba! Studsas träning blev därför aningens svår för henne, men nyttig. Några snygga fotsträckor fick vi till, jag blir dock liiiite konfunderad hur jag ska få henne att gå så snyggt som hon gör på promenaderna även när det krävs på kommando. Fri-shaping funkar inte, och på promenaderna vill jag absolut inte uppmuntra henne till att gå som hon gör då jag tycker det är enormt irriterande just då. Men hon får gärna gå så på träning, men då går hon längre ut och flamsar gärna. Antar att det är jag som förhåller mig olika och för mig själv olika på promenad vs. appellplan/träningssituation. Återigen - vaaar är du filmkamera?

När både jag och Linnéa var nöjda med träningen tog vi en promenad innan vi for hem.

Täppas hade ju dambesök igår, parningen gick bra och vi hoppas att det ska bli små puppar så småningom. De kommer tillbaka ikväll för ytterligare en parning innan de beger sig hemåt igen - de har ju "bara" 115 mil enkel väg att åka. Ja - vad gör man inte för en parning man tror på?
Det är bara att hoppas att det blir valpar så resan inte var förgäves...

... att jag har utlovat både bilder och film här i bloggen. Ligger lite efter, är ute och umgås med hundarna på kvällarna istället för att sitta framför datorn- det måste väl vara en ok ursäkt?

Det är mycket bad, fön, klipp och städ inför helgen och nästa veckas äventyr. *torkar svetten ur pannan*. Igår badade jag ett stycke Studsa, ambitionen var att hinna med båda de svarta. Eller snarare att fokus skulle ligga på Täppas - men när jag kom hem visar det sig att de svarta roat sig med att bli ännu svartare, eftersom att tovorna kommer bara man tittar på Studsa just nu så valde jag att prioritera henne. Inte smart. Jag började vid 18.30 och stängde av fönen vid dryga 22. Då var visserligen borstningen det som tog längst tid, samt att damen ifråga inte anser sig behöva lyssna på mig när vi knappt setts på en hel vecka. Det är roligt att ha unghundar, det är roligt roooligt

Så Studs, Täpp och jag rullade in till lägenheten istället för att bada Täpp. Smilla hade diskret placerat sig i laminofåtöljen (fråga mig inte hur hon kan tycka det är bekvämt, knappt så jag får plats) och bara blängde på mig när jag föreslog att hon skulle följa med. "Så här dags?" "Nu när de snart tänker ta kvälls macka här hemma" "nono jag stannar här jag".

Idag är planen att jag ska hinna med bad och klipp av Täppas, möte på BK och träning på BK. Yes jag vet ju redan nu att det är dömt att misslyckas. Men kanske kommer de där korten upp iaf, filmen på Studsa och Six är också ett måste ;)

Var det inte någon som sa att dygnet innehåller 48 h? ...jo det var linnéa igår *tss*

Gud så varmt det har vart idag - helt galet. Hundarna och jag har badat, vi hade extra besök av Six. Han är så söt Sixen, för trots att han är retriever så är han ingen badare, men det har ju blivit bättre med åren för nu går han ju i alla fall i, eller hur linnéa. Men idag plaskade han på bra med mina andra tre badisar. Kanske inte så smart att låta studsa bada med tanke på att det är utställning om en vecka och vattnet där vi bosatte oss var allt annat än rent... Jaja, det mesta ska väl gå att skölja ur. Hon måste ju få plaska runt som de andra. Snabb som en vessla är hon iallafall, okej brevid Smilla så kommer de ju inte så långt före om jag säger så. Men det går undan när benen sätter fart! Härligt att se. Gjorde några dubbelmarkeringar till dem allihopa. De gula fick det lite tuffare genom vassen, och även Six gjorde ett toppen jobb. Tror han blir enormt taggad av konkurrans... inget jag tror hans matte blir förvånad över :)

De svarta fick lite öppnare vatten, dock inte så mycket lättare då det var enorma näckrosblad som nog var svåra nog att plöja igenom. Ingen av Täppas eller Studsa är ju dock kända för att ge upp i förtid och kämpade på bra för att få in dummiesarna.

På vägen hem hann de gula torka och en av de svarta. Sen fick jag stå med Studsa och föna henne halvtorr för att känna mig nöjd. Vi var ute på en sista vända alldeles nyss och NU först är det behagligt ute... nu längtar jag till höstens löv och härliga luft!

Eller Studsa på nyoljat golv...

Studsa och jag åkte hem till mor och far imorse innan jag skulle fara till jobbet, då var hon nybadad, fönad och tottad - redo för en ny vecka med bus på landet! Glad i hågen springer hon som vanligt in på högsta fart, vaaaar är husse, var är Smilla och vaaar är Täppas. Som sagt i högsta fart...

Nu var det bara den lilla detaljen att halva huset har nyslipade golv, som pappa sedan vaxat och sedemera oljat. Och studs gleeeed in och gled omkring lääänge innan hon fattade att hon helt plötsligt måste gå ordentligt. Det såg så roligt ut. Och genast upptäckte jag att det jag missat i "renoveringen" Studsa var att raka tassarna... Varken Smill eller Täppas var bambis på golvet, trots glädjen över att se mig och Studsa. Vet inte om det beror på om de har "rakade" tassar eller om det beror på vem tassarna satt på :p

Jaja hon får väl lära sig att hålla koll på benena hennes *tss*

men det är knappt. Dygnet har för få timmar, eller så har jag helt enkelt för mycket att göra. Hinner inte med alls. Det är riktigt jobbigt och jag behöver helt klart en paus.

Hundarna har det dock toppen, de är på semester hos pappa - får gå spår, springa lösa ute på tomten, långis promenader, simning och annan stimulans. Men de saknar mig och jag saknar dem enormt! Var där en stund nu ikväll - Täppas vägrade gå in när vi hälsat, sprang och ställde sig vid bilen. Pappa fick bära in honom. Alla tre låg på mina fötter (runt om min stol) när vi åt och när jag skulle åka var det tre som ville följa.

Det var ju inbokat utställning i helgen, men av olika anledningar så blir det inte så. Jag och täppas åker istället på agilitytävling med Linnéa. Vi ska bara mysa i en stol och umgås hela dagen! När vi ändå är i närheten ska vi visa upp oss i gävle också ;)

Jäkla sjukdom att aldrig släppa mig ur sina klor. Jag orkar verkligen ingenting, har flera samtal som står på "måste ringa listan" men när min röst inte håller mer än 5 min åt gången känns det så lönlöst. Fast det gick ju iofs bra att tjöta lite med Linnéa häromkvällen...

Är dessutom hundlös så nu är det syyynd om matte. Hundarna har semester med pappa. Fick dock ett läskigt sms från honom på eftermiddagen "vad tror du om tapetklister som 'medel' i studsas päls - hon var lite i vägen". Malin höll på att sätta hjärtat i halsgropen och ser Studsa fullkomligt studsa runt i en hink med tapetklister innan pappa ringde upp och berättade att han var instängslad i de aktuella rummen och utanför kompostgallren stod det tre nyfikna hundar som sååå gärna vill hjälpa till med det där skojsiga som han håller på med... Nej t a c k pappa. Inget tapetklister i Studsas päls tack!

"När hundarna är borta så dansar katten på bordet" Spira lever loppan i lägenheten och njuter ena stunden för att känna sig övergiven den andra. Som tröst sover hon i hundsängarna och idag när jag kom hem hade hon fiskat upp en godispåse från hallbyrån... Japp som sagt "då dansar katten på bordet".

Imorgon ska det första viktiga samtalet ringas och därmed basta!

Denna vecka har jag legat helt däckad och inte orkat med speciellt mycket. Lite träning har det trots allt blivit, kanske inte den bästa och mest strukturerade eftersom att varken min hjärna eller röst har fungerat...

Idag var det tänkt att Studsa skulle debuterat i viltspåret, men hon har kräkts hela natten och jag beslöt mig för att ringa domaren och ställa in. Förmodligen har hon ätit något olämpligt, ingen av de andra hundarna är dåliga så jag hoppas att det inte är något virus.

Dagen blev istället jobb för matte och slöliggande för hundarna. På eftermiddagen hade jag tänkt hinna med bad av Täppas och Smilla. Den sist nämnda har nämligen parfymerat sig själv i något som inte ens min täppta näsa kan stänga av...

Har haft problem med mailen, men nu ska den funka igen ;)

Jag har legat av mig med Studsas träning, har helt enkelt inte hunnit på sista tiden. Men nu ikväll tog vi tag i några småsaker som kan göras inne. Nosdutt tillexempel - hon är ju bara så söt när hon kopplar sådär ruskigt fort som bara hon kan. 10 min träning med bra repetitioner gjorde att hon efter att jag sagt "nu är det slut" gick och satte nosen mot varenda möbel - samtidigt som hon sneglade efter mig i hopp om att få ett klick och godis. Det är så lätt hänt att man tränar sönder beteenden så de där 10 min räcker, men Studsa hade tydligen andra åsikter :)

Smillan fick träna på att "ligga död" och att lyfta bakbenen på kommando. Det senare är lite svårare och hon blir lätt frustrerad och kopplar än så länge inte, vill gärna backa och göra snurrar istället. Men det ska gå...

Täppas fick en omgång med "gå runt" övningar. Dvs att springa runt eventuella hinder som kan finnas... en fåtölj, ett bord, en dörr, en vägg - ja allt vi kunde hitta. Höger och vänster. Han har lättare för vänster av någon konstig anledning. Detta är kommandon som mina hundar lär sig ganska fort, jag låter dem medvetet gå fel på promenader när de är unga så de lär sig runda elstolpar och snöpinnar. Smilla och Täppas går nu automatiskt upp från diken när det kommer en stolpe - allt för att jag ska slippa hämta koppel på andra sidan stolpen. Himla smidigt är det! Så nu använder vi "gå runt" för lite hjärnjympa inomhus ikväll.

Nu ska det bli ett litet lekpass i klösträdet med Spira så somnar alla djuren gott ikväll/natt - matte med förhoppningsvis!

Japp denna vecka har jag försökt rensa, både mentalt och fysiskt så att säga.

Dels så är jag förkyld och det vill varken försvinna eller bryta ut ordentligt, så himla irriterande! Men jag har påbörjat städning i lägenhet och framförallt hemma hos mamma och pappa, oops hade visst en massa saker kvar där :p

En hel del hundsaker jag inte hade en aning om låg så fint nerpackat i mystiska lådor hemma... och det finns även en hel del här i lägenheten utan att överdriva. Funderar på om jag ska ha loppis i bloggen kanske?

Hundarna är med och rycker i grejerna, jag springer efter och tar tillbaka och vips så hade någon annan hund vart där och snott något annat. Behöver jag säga att det inte blir så rensat utan mest bara utbrett och stökigt... japp det är jag i ett nötskal!

För någon dag sedan mötte jag och Linnéa en av mina grannar precis när vi skulle ut på promenad, hon undrade om jag verkligen hade hund. Både jag och linnéa stod lite frågande innan grannen förklarade att de i familjen hade diskuterat om huruvida jag hade hund eller ej. Det var så tyst och lugnt tyckte de och inte syns och hörs vi så mycket heller. Jag förklarade mer än gärna att de var tre stycken men att jag också var jätteglad och tacksam för att hon berättade att det var tyst och lugnt och att de inte uppfattar oss som störande och jobbiga ;) Som hundägare i ett hyreshus och ett bostadsområde med enbart barnfamiljer och äldre blir man kanske lite utsatt, så det var glädjande att jag är så osynlig!

Idag fick vi samma kommentar från en annan granne! Duktiga vovvarna mina som gör så lite väsen av sig.

Jag har precis vart ute med hundarna i värmen, nu ska jag klä på mig och åka till jobbet. Hundarna är ensamma hemma, men med grannarnas lovord är jag inte orolig längre att det gnys och skälls när det går folk utanför!

I torsdags beställde jag varor från petedge.com i USA, i fredags fick jag besked att varorna var skickade, i söndags fick jag ett sms om att jag skulle ringa upp för att betala moms och andra avgifter igår kom grejorna. Visserligen skedde ett missöde igår, mannen som kom med paketet valde helt sonika att inte ringa eller meddela sig först och tada HUR många är hemma kl 14 en måndag? Malin ringde därför och skällde ut dem och alldeles nyss var mannen här på jobbet för att leverera paketet - plötsligt fanns där service ;).

Hur som helst så måste jag ju få säga att det gick fort som attans att få paketet. Samma dag beställde jag varor från ett av våra stora internetföretag som säljer böcker... har det ens kommit en avi? svar nej. Tänk att det ska gå fortare att få paket från USA än från ett företag som har sitt lager ca 10 mil från mig...

Så nu sitter jag här förundrad över de två saxar jag slog till på... provklippt lite på en ytterst obadad Täppas, den ena känns bättre än den andra och jag skulle köpt storleken längre på en utav dem. Sedan har Studs fått nya snoddar och öronskydd i rosa och lila - det gäller att frossa i tjejfärger nu när man äntligen kan *mohahha*

Planen är att Täppas ska hem och bada sen så jag kan få prova saxarna på riktigt, i ren mysig överväxt päls *gnider händerna*

Å - nämde jag att kalaset gick på 1700 totalt... tjoho jag har säkerligen sparat en hel tusenlapp, jag väljer att ignorera det faktum att jag förmodligen inte skulle ha handlat om jag behövt köpt sakerna i sverige. Men BINGO vinsten på 700 riksdaler gjorde ju saken ännu billigare, bilbingo is the thing!

Ett lydnadspass på min än så länge tomma uteplats på många kvm är vad jag och hundarna har orkat med efter maten. Med alla hundarna blev det positionsträning. Smilla kan ju detta sedan länge - men nu ska här läras in högerfot, och se det var lite knepigare och mer hjärngympa för henne. Det blev lite snurrigt och förvirrande för henne vid vänster halter, hon smiter gärna runt på "rätt" sida då...Men vi ska nog få häng på högerfot också!

Med Täppas gäller det för matte att stå rak i ryggen och inte hela tiden försöka kolla hur positionen är... gör jag inte det så ser det nämligen bra ut, men sneglar jag så förflyttar han sig utåt. Videokameran är min bästa vän!

Studsa bidde det bara lite upprepning av sådant vi tidigare fokuserat på - det var över en månad sedan vi tränade. Hon har inte tappat så mycket, men lite extra uppmuntran behövdes i början.

Även om man har sjukt mycket på dagarna att göra nu så blir man ju överlycklig av att det är ljust så pass länge som till 22-23! Får se om jag hinner klämma in ett pass till!

Hann ut med ett spår innan agilitykursen idag. Det var enormt skiftande både i torrhet/fuktighet och terräng. Började i högt gräs, gick över ett berg, in i värsta torra gran/tall skogen där det bara knastrade om fötterna när man gick, sedan genom lite "vanlig" skog för att avsluta i ett fuktigare parti. Spåret var kanske 3-400 m långt och fick ligga i dryga 3h. Temperaturen ute var ju inte att leka med... inte heller myggen *gaaah* hata de jävlarna.

Hur som helst, Studsa tog an spåret jättefint, inga problem över berg och gräs - efter oss hade vi dessutom både Linnéa och Six. Hon gjorde ett superbra jobb överlag idag! Jag är så nöjd! Det enda knepighet hon hade var vid det torra barr partiet, där fick hon ringa och jobba för att hitta rätt - jag hade gjort en 90 graders vinkel där vilket förvirrade henne. Mig med eftersom att jag har minne som en guldfisk och inte kunde veta vart vi skulle... iofs bra för att jag skulle aldrig kunna hjälpa min hund i spåret för även om jag lagt det och satt snitslar så minns jag ändå inte...

Det var otroligt vilken skillnad i tempo och säkerhet det blev när vi kom in på det fuktiga partiet där också slutet var! Fullfart framåt och hundraprocent koncentration! Tänk vad liiite liite fukt kan göra.

På agilitykursen idag var kurshundarna alla påverkade av värmen på olika sätt och lite galna och omotiverade. Men jag hoppas att mattarna är nöjda med prestationerna - vi fick iaf alla hundarna att utföra det de skulle några gånger och så slutade vi när vi var på topp! Klapp på axel till både instruktören malin och kursarna!

Nu har jag duschat av mig all smuts och ska roa mig resterande tid av dygnet med att klia på de hundratals myggbett jag fick - trots leggings under shortsen just med tanke på de små äckliga blodsugarna.

Imorse steg jag upp, slängde i mig frukost och satte mig sen på golvet för borstning av Studsa. Det tar ju ett tag, tv'n surrade och de övriga två snoozade vidare. Skön söndagmorgon helt enkelt. När hon endå vart färdig borstad slängde jag henne i badet och vid 12 så hade jag en helt tovfri, väldoftande och fluffig pudel! Underbart! Nu ska hon badas och klippas på torsdag inför den stundande resan i helgen. Som jag för övrigt hade mardrömmar om inatt, eller mardröm och mardröm - domaren dömde helknas och studsa var plötsligt en nedklippt aprikos mellis som inte alls föll dem i smaken. haha vi får väl hoppas att hon förblir den svarta skönhet med päls tills på lördag och söndag.

Smillans blodöra är nu värre och på måndag måste vi nog in och dränera, usch och fy så äckligt kan jag säga. hon verkar mer besvärad nu men varken skakar eller kliar utan blir mer sur över att hon inte kan använda öronen som förr. Hon pratar med sina öron precis som Ebba gjorde *mina tjejer*.

Fredagens middag med Karin och Rob blev tyvärr kortare än planerat. Karin fick ett tråkigt besked när hon var här och var tvungen att åka hem hastigt. Men de få timmar jag hann träffa Rob så verkar han vara min typ av grabb. Härligt öppen och glad med glimten i ögat. Hoppas att jag kan få se honom i arbete ganska snart så får man ett hum om hur han är i "verkligheten".

Ikväll är det agilitykurs för sista gången innan vi gör en paus. Gruppen är enormt duktiga och det är så kul att ha kurs med drivna förare och hundar!

Nu ska vi svettas på denna enormt varma dag och sedan kanske städa liite och laga mat innan vi vågar oss ut i värmen.

Alldeles nyss kom Karin förbi med Rob, en brun mellanpudel hane på två år.

Rob är ny i hennes familj och kommer från södra England. Han är utställd -med motsvarande CK och har alla hälsotester OK, tävlad i agility och jordens goaste kille. Verkade så harmonisk och trevlig i sättet. Karin hade vart upp till klubben och kört ett pass agility med honom, och inte var värmen något hinder och heller inte ny miljö - full fart framåt. Det enda som var svårt var språket sa Karin, nu har hon ju bott i England ett tag - men aldrig tränat agility på engelska. Och i snabb takt komma på vad man ska säga kanske bidde lite väl mycket hjärngympa för matte :P

Karin fick nycklarna till min lägenhet och skulle ta en sväng på stan innan hon knatade hem till mig, vi ska snacka pudel heeela kvällen! Ska bli kul att vara en längre stund med Rob för att se hur han är.

Uppe med tuppen, mot BK och träning vid 8 imorse. Varje hund fick 15-20 min träning innan de slutligen fick rejsa järnet innan dagens andra uppdrag började!