Jäkla sjukdom att aldrig släppa mig ur sina klor. Jag orkar verkligen ingenting, har flera samtal som står på "måste ringa listan" men när min röst inte håller mer än 5 min åt gången känns det så lönlöst. Fast det gick ju iofs bra att tjöta lite med Linnéa häromkvällen...

Är dessutom hundlös så nu är det syyynd om matte. Hundarna har semester med pappa. Fick dock ett läskigt sms från honom på eftermiddagen "vad tror du om tapetklister som 'medel' i studsas päls - hon var lite i vägen". Malin höll på att sätta hjärtat i halsgropen och ser Studsa fullkomligt studsa runt i en hink med tapetklister innan pappa ringde upp och berättade att han var instängslad i de aktuella rummen och utanför kompostgallren stod det tre nyfikna hundar som sååå gärna vill hjälpa till med det där skojsiga som han håller på med... Nej t a c k pappa. Inget tapetklister i Studsas päls tack!

"När hundarna är borta så dansar katten på bordet" Spira lever loppan i lägenheten och njuter ena stunden för att känna sig övergiven den andra. Som tröst sover hon i hundsängarna och idag när jag kom hem hade hon fiskat upp en godispåse från hallbyrån... Japp som sagt "då dansar katten på bordet".

Imorgon ska det första viktiga samtalet ringas och därmed basta!