Men har jag inte glömt att nämna det viktigaste som hänt i Studsas liv hittills här i bloggen?

Röntgen gjordes den 17 september och nio långa dagar och många uppdateringar på hunddata senare nådde beskedet mig via sms när jag och Mia satt och väntade på Ålandsbåten i lördags.

Tänk att en liten bokstav kan göra en så himla glad

Igår fick jag SKK's brev i lådan om att Sungold Black Pirouette har A på både höger och vänster höft!

Ja inte blev det någon braksuccé på Åland inte, redan när jag såg katalogen så förstod jag att jag inte skulle vinna. Vi får ta nya tag. Resan var i alla fall trevlig och avkopplande. Även om lördagen blev långdragen på utställningen och sen i väntan på båten.

Igår var vi bara hemma. Gick en långpromenad med hundarna och tog oss iväg till BK på eftermiddagen för lite lydnadsträning. Båda pudlarna fick sig ett varsitt pass. De skötte sig med bravur båda två, även om jag skulle önska ett annat beteende vid åsynen av en apport/leksak. Studsa blir galen och drar ärevarv på ärevarv. Borde (läs måste) ta tag i det där. Det gick ju fin fint häromveckan men igår var det som bortblåst. Glädjande i det är att hon minsann kan springa jättefint med en metallapport i munnen utan att greppa om och utan att det skallrar om apporten - dvs hon har ett stenhårt grepp hon inte släpper!

Vi ska ta oss till BK för träning flera gånger denna vecka har jag tänkt. Anmält till prov med de båda svarta så det är väl bara att sätta fart med träningen också, så det blir något av i slutändan.

Om 20 min börjar vi projektet utställning på åland.

Jag ska lämna jobbet alldeles strax. Sen hämta upp Studsa och sen mot mor och far för att lämna bilen och där hämtar Mia & grabbarna mig.

Imorgon utställning och hemfärd. Skönt med en utställning som faktiskt inte är så lngt bort i praktiken, även om den är i "Finland". Har ju närmare till Åland än vad jag har till Gävle/sundsvall som det blir nästa helg. (om man bortser från timmarna på båten).

Håller bloggen uppdaterad under resans gång via mobilen!

...cool när man lever med pudlar :p


Jag förstår inte hur man kan i godan ro ligga och tugga på pinne när tre galningar springer runt runt omkring en. Tror att Smillan lärt sig att koppla bort sådant, nu är hon ju inne på år 5 med pudel *tss*

Jag har haft problem med att Studsa går för nära mig på promenader, det tror jag att jag nämnt tidigare och folk i min hundomgivning vet att så är fallet. Detta är mer eller mindre irriterande olika dagar. Studsa är så enormt signalkänslig och iom att jag även har en senil envis golden tant (det får bli ett annat inlägg om hur trött jag förtillfället är på Smilla) så ryas det ibland på promenaderna just för att den senare anser sig vara av en sådan ålder att hon inte alls behöver följa de kommandon som kommer ur min mun. När detta sker blir Studsa osäker och söker sig ännu närmre mina ben. Vilket leder till större frustration hos matte - ja ni ser kanske spiralen här.

Hur som helst så har vi jobbat på detta sedan jag fick hem Studsa. På lös och lekpromenader ska man springa benen av sig inte gå fot med matte. Förra veckan och denna vecka har jag haft mer avstånd mellan oss, och jag älskart! När Studsa inte bara hänger på Smillan för att sen vända upp, utan när hon drar iväg på egna små strövartåg. Äntligen!

Förra veckan gick vi lite förbjudet lösa i elljusspåret (hör ju iofs inte till ovanligheterna) runt ett hörn av spåret försvinner Smilla och studsa i vanlig ordning, för på andra sidan hörnet finns bajsätarängen. Men denna gång kom det en ung tjej med sin rottishane. Smilla skiter i andra hundar och passerar förbi och ut på åkern, får man välja på hanhundar och bajs ja då är valet lätt! Studsa däremot sprang glatt fram till hunden med sin leksak för att visa. Jag kallar in hon kommer och jag ber om ursäkt till matten. I morse blir vi varvade av hurtig pensionär, hundarna får "kant" kommando och alla tre lyder. Jag säger fri och hundarna lyder. 40 m längre fram visar det sig att gubben stannat för att vila. Smilla och Täppas passerar, Studsa springer fram för att kolla läget, hon hinner aldrig ända fram för jag ser mannen och ropar innan.

Hade det vart Smilla eller Täppas i dessa två lägen hade jag blivit lite arg, de vet att de inte får gå fram till andra... Men när det gäller Studsa är jag i hemlighet grymt nöjd att hon tar för sig på egen hand! Hon är ju en über social hund det är ju inte det, men på promenader har hon alltid vart vid mina ben, därför ser jag alla händelser där hon utforskar omgivningarna på egen tass som små segrar för vår träning. Det kanske är massor av gubbar i skogen vi behöver för fortsatt "spring på avståndsträning".

... men ibland kan det bli minst lika bra ändå!

Det blev inget hektiskt 4dagars schema, ingen utställning, inget leka med A och B, inget tåg i 20 h inget...

Istället blev det färgning av tyg, fållning av tyg, planering av hall, borstning av pudlar, träning av hundar, svampplockning och x-antal kilo svamp, timmar av promenerande i skogen, piffning av hemmet och lite sova.

Anledning? Slutkörd matte insåg sin begränsning. Ett stort klick till matte! Veckan ska fortsätta i samma anda och mail till både den ena och andra av er skall komma, det ska åkas till ikea för shopping, städning av lägenheten - hela 2 födelsedagar att fira på distans dessvärre, men ändå viktiga!! Dvs full fart men på slowhastighet.

En del nervösa (för matte) saker inom hunderiet skall ske också.

Så här planerar jag att lägga upp dagarna 4.

Idag fredag
sluta jobba 18.
Hundpromenad 18-19.
Hemfärd + matintag - 20.00
Rakning av Studsas tassar, svans & nos - 21.
Hemfärd.
Hämta upp Spira köra henne till syster.
Packa väskan
Borsta igenom Studsa
Städa lgheten
Sova

Lördag
Upp på morgonen, rasta studsa trött.
Jobba 10-15 (studsa med på jobbet)
Sedan hem snabbt och bada, föna klippa studsa
Packa det sista
Ta bussen in till Stlmh vid 18.30
Ta tåget upp till umeå 20.?
Hålla tummarna att Studsa klarar 10 h på ett tåg

Söndag
Framme umeå 07.
Driva runt i 2 h.
Utställningen vid 09
Till A efter utställningen
LEKA
Ta buss ner på stan vid 20
Tåg avgår 21.
SOVA

Måndag
Anländer Sthlm 07.
Buss hem - är hemma 08.30
Morgon promenad med hundarna
Börja jobba 10.00
Sluta jobba 20.00
Göra tre hundar trötta efter en tråkig dag 20-21/22.

kl.22.00 måndag - dö?

"så går en dag i vårt liv och kommer aldrig åter"

Ja matte alltså... Jag har idag efter att ha ramlat två gånger i spåret både uppskrapat knä, skuren lilltå och halvt om halvt stukad handled. Det jag lyckades med innan jag ens kom ut i skogen var kanske lite mindre smidigt det med. Jag skar upp min mage på husknuten - det kräver väldigt mycket förklarande och en hel del illustrationer så jag lämnar det här genom att erkänna att jag kanske inte är den smidigaste personen som gått i ett par tofflor.

Det var just det jag gjorde idag - hade tofflor på mig, i skogen under ett spårtillfälle. Inte speciellt intelligent och inget jag rekommenderar.

Sedan kan man ju undra hur många gånger man ska behöva säga till sig själv både högt och tyst att man ska lita på sin hund. Jag var övertygad att Studsa var fel ute, fick faktiskt med mig Linnéa som även hon anade oråd, men jag beslöt mig för att följa min hund och ja hon måste ha gått rätt för då och då kände vi igen oss och framförallt så kom vi fram till slutet! Spåret var ca 4-500m långt och fick som sagt ligga dryga 1 h,bloduppehåll både på raksträckor och vinkel.

Six fick också ett spår där han återigen visade att han har talang för spårning!

Efter lite fika åkte jag och linnéa in mot "stan" igen. Hemma vid drygt 22 och har under en timmes tid borstat igenom studsas ytterst oborstade och toviga ben. Det rekommenderas inte heller att fuska med föningen och sedan lägga spår i tuffpudelterräng kan jag lova.

Nu ska vi sova oss i form!

Kanske inte det bästa upplägget för ett lyckat träningspass. Stressad matte till tusen, förstår inte varför jag låter vissa saker irritera mer än nödvändigt och framförallt så gillar jag inte humöret jag blir på. Får be om ursäkt till linnéa och viss trafik. Men det positiva var att jag släppt detta när jag väl kom ut i spåret med Studsa - anledning, det förjäkligaste spåret som någonsin lagts...

Efter lite beslutsamhetsångest över vart vi skulle lägga spåren föll valet på kanske inte den mest lämpade terrängen. Enormt sluttande berg täckt enbart i ris och högt gräs (?), när vi la spåret undrade vi lite lätt om studsa någonsin överhuvudtaget skulle klara av att gå spåret. Vi själva var helt döda efter spårläggningen. Stackars linnéa hade vart på Friskis innan - det hade hon inte behövt *mohahaha*. På grund av terrängen så blev inte spåret längre än 350-400m långt och pga mörkret fick det ligga lite drygt 1h. När vi tillslut hittat tillbaka till vägen som jag hela tiden var bergsäker på låg alldeles i närheten av där studs spårslut var (lokalsinne=noll). Så la vi ett kort spår till Six, han fick en svårighet och det var att ta sig uppför ett mindre "berg"/stenklack. Sedan mot bilen och hämta hundarna.

Six fick börja - hans spår hade då legat ca 20 min. Detta var hans första viltspår och förmodligen inte hans sista. Han var verkligen jätteduktig. Nogrann, tydlig när han gick av spåret och ringade snabbt och effektivt in sig på rätt spår igen *haha*. Lite svårt var det med bergsklacken men han tog sig uppför snabbt ändå! På slutet fick matte sig en åthutning av mig som styrde sin hund som pga plötslig stark vind från ingenstans svepte över oss, gick från spåret mot klöven. Hund gjorde rätt! Sedan fick vi se ett enormt ha begär hos Sigge, han höll verkligen klöven hårt och var enormt nöjd över sitt eget arbete! Det kommer inte bli några problem alls att starta på prov ganska snart för ekipaget :p

Sen vart det då Studsas tur. Efter lite avvaktan i början av spåret satte hon fart. Och satans i gatan rent ut sagt vad hon fick jobba. Hon skuttade och for mellan/över/under ris, ormbunkar, högt torrt gräs, ännu mera ris, stenar nerfällda träd/buskar och you name it. Jag såg knappt henne och klev på henne vid något tillfälle för jag såg helt enkelt inte vart jag satte fötterna. Svar ja det var terrängen from hell. Ostrukturerat kände jag att det var när jag gick spåret, jag var visserligen fullt fokuserad på att fixa och dona med lina, mina ben, armar och lite då och då Studsa. Men tempot var det inget fel på och fram kom vi. Linnéa som gick bakom fyllde glatt i att det var exakt där spåret lagts eftersom att de få snitslar vi fått upp (som man dock inte såg i mörkret) lätt kunde plockas upp då hon passerade dem. De utsvävningar Studsa gjorde var helt enkelt för att komma förbi terrängen. Sådana utsvävningar kan jag i detta fall acceptera. Jag är grymt imponerad av lilla fröken. Som tar spåret och fullföljer, med envishet tar sig fram i terräng som hon knappast kan ha sett något i... Jag ska försöka lägga ett fulllångt och tidsmässigt korrekt spår imorgonkväll så jag kan se om hon funkar på det också!

Efter att vi, eller jag ska väl säga jag, återigen försökt hitta vägen en stund (Linnéa lyckades på en gång men jag skulle prompt gå en genväg och hamnade i värsta snåren med ett stup framför mig... ) hämtade vi Smilla och täppas, plockade plommon och morötter flr att slutligen bege oss hemåt. Sjukt trötta av all bergsbestigning.

Jag ska se över Studsas päls lite nu eftersom att jag misstänker att en stor del av allt det där riset och gräset sitter gömt bland massorna...

Jag har fullt upp just nu - både i och utanför huvudet.

Glädjande är att vovvarna som vanligt är tokglada och mattes små grisar. Ikväll ska det bli spårning med Linnéa och Six. Vi får se hur det går - vi har haft paus från allt känns det som, men nu ska vi tillbaka till verkligheten.

Jag hittade kameran med filmfunktion - hade den i två dagar och har nu lyckats tappa bort den igen... Förra gången hittade jag den i en av hundlådorna (inuti en ihopfällbar vattenskål) i hallen. Nu vet jag att jag hade den i bilen, men ligger den kvar i bilen? Svar nej.

Får se om det blir en spårblogg senare ikväll.