Jag hade tänkt att jag skulle få till ett sådant på Studsa. Smilla har fått ett på köpet av den jaktträningen i unga/medelålders åren. Täppas brydde jag mig aldrig om att träna in...

Då till problemet... det sitter nog mest i mitt huvud men ändå. Vet inte alls hur jag ska få till det. Att träna med framåt sug tror jag inte kommer fungera på studsa då hon förmodligen kommer rusa (på två ben) fram till föremålet med sådan fart att det hon inte kommer förstå att hon gör något därimellan. Då kommer jag och tänka på beteendet jag har på Smillan på vardagspromenaderna.

Det började redan när hon var 6-8 månader, Smilla drog så mycket i kopplet så det var outhärdligt. Det enda som hjälpte var att stoppa in något i munnen på henne, då höll hon sträckt koppel utan att dra. Detta har i Smillans fall resulterat i två olika beteenden.
1. Så fort man vänder hem från promenader kommer hon upp fot för att få något att bära på, det slår aldrig fel och har man då inget att stoppa i munnen så går hon vidare i fot... vilket tillslut ledde till beteende nr 2.
2. Kommandot "gå på". Eftersom att jag är en sådan där konstig hundägare som inte tycker om att mina hundar går fot på promenader utan att jag ber dem var jag tvungen att lägga på ett kommande till smilla i dessa lägen. Det är ju inlärt under "negativ" ton, från början var det nog ett "nej- gå på" och nu används gå på både i koppel och löst tillstånd.

Om vi då hoppar tillbaka till Studsa och hennes framförgående... Hon går ju också gärna vid mitt ben vid promenader, något jag jobbat mycket med att hon inte ska göra. Därför tror jag inte att jag kan få henne till att "gå på" så att säga, hon kommer bli för "osäker" och söka sig in till mitt ben igen. Vill inte skapa något negativt här, för jag vill ju ha ett fot - och jag vill kunna säga till henne att gå ifrån mitt ben... Hon är enormt känslig för mitt tonläge och humör, läser av mig som en öppen bok och det finns risk för förvirring.

Så hur går jag tillväga? Att försöka mig på sändande mot något eller jobba med "gå på" i naturliga situationer på promenader?

En dag kan sannerligen verka lång om man inte har något planerat. Underbart lång. Vaknade lite senare än vanligt, säkert på grund av att nattningen också blev senare ;)

Så idag har vi haft en lugn seg dag. Promenerat, tuggat lite ben, tränat lydnad, städat lite, gosat i sängen och bara varit. Hundarna verkar nöjda! Imorgon är det dags för lite pudelvård i vanlig söndagsordning. Ska försöka få till ett pass lydnad inomhus också!

Tövädret fortsätter och nu på kvällspromenaden så kom det regn, snaaart snart är vi här igen...

Idag utbrast jag "gud så varmt det är ute" när jag gick ut imorse... haha tänk att man tycker 2 grader är varmt! Men idag kände man att våren inte är så långt bort, även om det kommer mer snö imorgon...

Hundarna och jag var upp till BK för ett lydnadspass. Det var inte plogat och det var tungt att knata runt i så det blev parkeringen. Alla tre fick sig ett varsitt kortare pass, Studsa fick träna på "tack" och ligg. Täppas lekte jag mest med för att jag ville kolla hur han var i huvudet i och med löp osv. Det var dock inga problem att varken hålla fokus eller utföra det jag ville, trots att Studsa närmar sig höglöp!

Smilla lekte jag faktiskt också med, vi lekte in lägganden på samma sätt som studsa. Även fast smilla kan så ser man hur nöjd och glad hon blir med lite fart och fläkt även på matte!

Nu har de precis fått mat och det är dags för en promenad innan nattning.

Dagen har vart lång i skolan och jag är helt slutkörd. Men hem och hämta hundar hos mamma och pappa. Täppas fick dock vara kvar eftersom att imorgon går jag bara förmiddag och då blir de ensamma... vill inte ha tik som är på väg in i höglöp ensam med hane trots att han är kastrerad numera.

Det är en bit att gå från min parkering till lägenheten. Smilla brukar alltid ha brottom in, det beror allt oftast på att det där osynliga monstret som förmodligen går omkring här hemma i ensamhet på dagarna tappar en massa osynliga matrester i köket... hur som helst så var det en massa aktivitet vid huset vi passerar ner till vårt hus. Så koppel på brudarna för att slippa hålla koll på dem och kassar och väska osv. Jag knatar på och när vi når en liten slänt tänker jag "nu kan hundarna få bära sina koppel in". Då visar det sig att båda brudarna är lösa, för att jag inte fått på dem halsbanden... Klick till uppfostrade hundar som går fot med matte med en massa störning. Smilla 11 år kanske det är förväntat men Studsa 1½ år inte så självklart - och brudarna ihop inte alls ett så självklart val ;)

Väl inne har de fått hjälpa till med städning av golvet. Nu sussar de sött i varsin säng. Smilla har givetvis redan kånkat ut leksaker på golvet igen... Tur att man kan få hjälp med städningen också!

Igår jobbade jag sista dagen på mitt jobb, det blir ny ägare och därmed ny personal. Ingen fara på taket för idag går jag tillbaka till mina heltidsstudier efter en tids studieuppehåll. Så vi inleder en ny fas här hemma. Studielivet!

Det ska bli så enormt skönt och roligt att få vara hemma på dagtid, tänk vad vi ska kunna träna heeeela tiden :) Dessutom är våren på intågande (nja kanske inte än på ett tag men känslan finns där).

Vi firade med ett litet glädjerejs ute imorse, matte slängde sig i snön och röjde runt med hundarna. Hundarna glada matte glad.

De senaste veckorna har jag funderat på detta. Jag är verkligen en sådan person som har svårt att säga nej. Fråga mig något som ligger mig varmt om hjärtat och kräver en del engagemang och jag säger ja. Även om jag egentligen inte har ork, tid eller lust. Det är som om de där bokstäverna j a formas innan jag ens tänkt efter. Så grämer jag mig och suckar, pustar och klagar till mina närmaste att jag inte alls har lust med det där. Jag blir arg, besviken och irriterad på mig själv som inte kan säga emot. Jag gör dessutom inget halvhjärtat så när jag säger ja så slutför jag det, till punkt och pricka.

Men så kommer de tillfällen då jag samlar kraft och energi jag säger nej. Lättad just då, glad att jag kan forma de bokstäverna. Skönt tänker jag, andas. Men direkt så slås man bort, man har sagt nej. Innebär ett nej för en mindre uppgift att jag säger nej till allt? Helt plötsligt får man inte ens frågan. Där och då ångrar jag mitt nej. Jag skulle sagt ja. Att ett enda nej kan få efterspel så långt att man helt plötsligt inte längre är med på kartan. Fascinerande, men samtidigt skrämmande.

Det är inte konstigt att jag säger ja. Med facit i hand vet jag ju att om jag säger nej så gör jag tydligen det för alltid. Det är så mina nej tolkas. Är det för att jag så länge så ofta har sagt ja, att folk är vana vid mina ja och när de hör ett nej blir det så starkt att det blir ett nej för all framtid. Tråkigt. Jag vill att ett nej ska kunna leda till ett ja längre fram, när jag återigen finner lust i att utföra just det där igen!

Jag fick en förfrågan häromveckan, en rolig men samtidigt lite skrämmande förfrågan. Att säga nej fanns egentligen inte som alternativ. Trots detta bad jag om att få fundera ett tag på mitt svar. Lätt panik utbröt och jag sov inget den natten, skulle jag kunna genomföra detta på ett sådant sätt att jag är nöjd, stolt och glad? Dagen efter ringde jag upp och tackade ja. Den natten sov jag. Jag visste att det var rätt beslut och jag ser fram emot att genomföra den förfrågan. Uppgiften har fått mig att börja tänka på mig, min träning och mina hundar på ett nytt sätt. Det ska bli så himla roligt att få göra något annorlunda, något nytt. Ett givet ja för första gången på väldigt länge och det känns skönt!

Jag är härmed öppen för att tacka ja igen! ;)

En del av er kommer kanske förstå vad detta är om några månader, andra har tyvärr valt helt fel ras för att ta del av det... Däremot inte sagt att en del av er kommer få bli offer för uppdraget. Och jag vill absolut inte höra ett enda nej ;)

Jag snubblade över personalen på coop imorse de höll på att plocka upp för bokrean. Och vad ser jag överst i högen i deras lastpall om inte en agilitybok. Frågade om det gick bra att handla redan nu och det gjorde det. Hon sa att de hade flera hundböcker så jag får väl återvända och se vad det är när de plockat upp varorna *tss*

79:- är ju överkomligt!

Don't mind min okäcka morgonröst :P

Ha - då fick jag en förklaring till studsas "jag har glömt att hålla koll på dig matte" beteende häromdagen... Dagen efter jag skrev om det i bloggen började hon löpa. Äntligen får jag väl säga. Vi har väntat och väntat sedan början av december men icke.

Så nu lever vi lite annorlunda. Det är jakt på promenaderna efter löptik (täppas), det är jakt på promenaderna efter hane (studsa), det är uppvaktning av tik inomhus (täppas), det är uppvaktning av hane och tik inomhus (Studsa), det är en tjurig kärring som inte vill veta av löptik i ansiktet (Smilla) och det är en matte som bara vill ha lugn och ro i vardagen igen (Malin).

*puh*
2-3 veckor kvar

Plötsligt har Studsa glömt att hålla koll på vart jag tog vägen på kvällspromenaden, det problemet har jag nästintill aldrig haft med henne. NU vid 1,5 års ålder då ska hon börja... känns väl inte sådär jättenormalt?

Genast såg jag dock att hon inte är van vid situationen, för när jag och de andra hundarna gick runt husknuten på skolan så fick hon problem att förstå vart vi försvann. Hon använder ju sin vackra nos så bra i alla andra situationer men inte nu. Nej nu skulle man springa huller om buller i jakten efter oss. Knasboll. Efter ett tag kom hon dock på att man kanske skulle slå på nosen och direkt vittring och en glad tjej som hittade oss. Hela vägen hem gick damen fot på eget initiativ, bidde hon lite rädd tro - att vi skulle försvinna igen?

Nu inomhus ligger hon på mig och sover...

Vill bara som hastigast nämna att jag kommer ha en viltspårskurs i slutet av april, det kommer bli en helgkurs med fokus på att få hundar och ägare intresserade, att få tillräckliga kunskaper för att träna vidare hemma. Däremot inte sagt att de som redan nosat på grenen inte är välkomna. Träningen sker utifrån ekipagets nivå.

Det blir i norrtäljetrakten (vet ej var det beror på markägare). Det kommer komma upp en mer detaljerad inbjudan så fort jag har datum och mark färdigt. Övernattning kan ev. ordnas...

Intresseanmälan kan göras till info@se-upp.se

Bort med snön bort bort bort! Jag vill ha vår, ja till och med gegga å snälla ge mig brungeggiga skogsdungar *längtar*

Jag trotsade snön och begav mig upp till BK imorse. Nu har "slalom-projektet" startats. Med en stor portion vilja och en hel del råstyrka fick jag ner slalompinnarna i den välpackade snön. Med lite tips och bollning med diverse agilityfolk så har jag beslutat mig för att Studsa ska bli en allé hund. Idag fick hon springa mellan pinnarna några gånger innan vi nöjde oss. Tänk så mycket slit med snön och pinnarna för några minuters träning - tur att man har en sådan rolig hobby ;)

Täppen och smilla fick köra lite slalom de också mest för att de skulle få känna att de fick göra något. Sedan tog vi morgonens promenad!

För övrigt så är Täppas redan en helt ny hund efter kastreringen. Så pigg, busig och mer matfixerad - ska det verkligen gå så fort? Nu har vi haft 2 dagar utan tratt och peppar peppar området är inte längre intressant.

Dagens aktivitet blev en promenad med linnéa och Six. Vi gick "stora" rundan uppe på militärområdet - skönt att de faktiskt "plogar" nästan hela vägen runt. Det var inte plogat vid kossorna. Vi blev lite paffa när vi plötsligt ser kossorna stå mitt ute i skogen... "Är de verkligen ute så här års"

Det var det. Och vi fick klättra över stängsel, smyga förbi dem, över nästa stängsel innan vi var säkra igen. Hundarna var mest intresserad av att äta det som korna lämnat efter sig om jag säger så...

Nu ligger alla och snusar i sina sängar och jag sitter i soffan och tittar på OS-sändningar. Vardag när den är som bäst!

Ja det har sannerligen vart skönt. Vi studsade upp i ottan, nja inte riktigt men vid 8 snåret var vi i alla fall uppe. På morgonen hade vi snusat till sms från Tina som på småtimmarna fick sin flock utökad med 4 silverfiskar. Här hittar ni hela gänget Caesius.

På förmiddagen var vi iväg till ridhus en sväng för träning av både det ena och andra. Vi hade besök av en svart mellanpudel kille som kan vara av intresse att använda till Studsa.

Väl hemma har vi inte gjort något alls på hela dagen, lite städning, promenader och slappardag. Hur skönt som helst.

Täppas slipper tratten nu, idag har vart första dagen - och efter lite tjat och gnat från min sida så lämnar han "såret" ifred för det mesta. Man får hålla koll efter utomhusvistelse och när han mystiskt försvinner ut i hallen... Han får nog sova med den på så slipper jag ligga och lyssna efter att han slickar sig.

Morgondagen ser precis likadan ut som dagen - underbart!

Nyklippt pudel måste vara det ultimata - både för känseln och synen :)

Jag är förvirrad.

Manta och syskon var ju visst 4a månader på söndag som matte Annika så fint påpekade :D

Jag räknade nog veckor eller något annat...

Oops de var de ju inte alls. Är lite före min tid. Det är 4a månader på söndag...
Idag blir Manta och syskon 5 månader! Helt galet vad tiden går fort

En lycklig "farmor" överöst av 5v bebisar

Är verkligen inget som hundarna pysslar med. Men matte. Jag ramlade i söndags och det smärtar riktigt ordentligt i handleden. "Vila" sa experten så det gör jag *host harkel*

Hundarna lever loppan hos förkylda pappa ute på landet, ikväll efter årsmöte på BK återförenas vi. Myys. Imorgon är det pudelvårdar dag och Studsa ska bli några kilo lättare hade jag tänkt :p

Helgen är ledig. Kan ni tänka er - en ledig helg vad i tusan ska man hitt på?

Over and out med mitt pekfingerskrivande... det tar tid :P

Uppdaterat hemsidan lite också, bla annat kort från besöket hos Manta - liite sent kanske. Nu har hon ju hunnit växa betydligt mer. Rapport från Annika att måttstocken nu visar 33 cm. Börjar ju bli stora damen

Det har vart en lydnadsfull vecka! Vi var i ridhus och tränade häromkvällen, vilket gav mig mersmak i att ta tag i saker och ting ordentligt.

Igår efter jobbet och den sedvanliga "spring er trötta" promenaden så var det ca 30-40 min kvar innan pappa skulle ta med sig hundarna hem i och med att jag just nu sitter på jobbet. Att åka hem och vända kändes onödigt och eftersom att jag inte kan hitta min telefon så hade jag ingen att prata bort tiden med :P

Tog tillvara på tiden och lät varje hund få ett lagom långt pass på parkeringen utanför stans populäraste matställe. Perfekt med störning! Bilar som kom och åkte, folk som gick och var glada, hundar med hussar och mattar efter sig i snören...

Studsa fick nästintill bara träna position och platsliggning. Platsliggningen har vi verkligen glömt bort, och det är ju ett av de dummaste moment att glömma. Men fördel studsa är att hon verkligen inte är störd av saker och ting runtomkring henne så länge hon är fokuserad och gör något. Nackdel studsa ja är hon inte sysselsatt så börjar hon göra annat... Efter en ras lyckandes med platsliggningen och vändningarna fick hon hoppa in i bilen.

Smilla fick komma ut, och guud jag blir så glad av denna hund. Svansen går verkligen hela tiden och hela hon skakar av entusiasm i att få jobba. Eftersom att parkeringen är lång och smal så körde vi mycket inkallning med stå/ligg. Dock utan extern belöning som vi brukar ha eftersom att bilar och människor kom och gick och jag ville inte att hon inte skulle få belöning om det råkade komma en bil och köra över sträckan just då... Men trots att det inte var något sug bakåt så stannade hon snabbt och utan några extra steg. Fick mig lite att fundera på om den dära externa belöningen är onödig? Får börja trappa av bakåtsuget lite kanske... För att matte skulle bli nöjd och glad körde vi även lite stegförflyttningar, jag njuter av att ha en hund som kan och som man ser ibland! :)

Täppas sjukling fick också komma ut och träna lite utan tratt. Han la sig ner oavsett moment, kanske svalt och skönt mot såret? Men därimellan gick vi lite fot och gjorde någon inkallning. Utan större krav och precision, mest för att han skulle få göra något. Pappa kom när Täppas var ute och det blev den ultimata belöningen på ett bra fotavsnitt. Det är sällan hundarna får hälsa var och en försig på dem de älskar mest. Och Täppen blev verkligen glad av att få rå om husse själv i någon minut.

Nu är de små liven hemma och rår om pappa som är förkyld. Ska hem och hämta hem dem i eftermiddag. Imorgon blir det inge Näshulta för oss. Jag orkar inte. Behöver vara ledig. Så kan det va, man måste känna av sina behov lite. Det blir pälsvård och lydnad istället! Så mycket roligare, iaf det sistnämda haha

Mattes migrän fick faktiskt ge vika för lite träning. Efter jobbet hade jag tänkt ta en promenad och sedan göra lite miniträning inomhus. Men Täppas var trött, är fortfarande påverkad av såret stackarn, och Smilla fick träning igår så hon kunde också tänka sig med en kortare promenad.

Tog således med mig Studs, klickern och middagen ut i kylan. Vi har ju jobbat med baklängesfot hur länge som helst utan att egentligen komma någon vart. Detta förstår jag ju kan bero på att jag inte haft tid att lägga ner så mycket kraft och energi jag önskat men men. Nu ska det bli nya bullar. Ett klick och godis för de snygga vändningar hon jobbade för. Hon är ju alltid lite lätt flamsig, fast alltid fokuserad - så svårt att förklara men rörelserna är så "studsiga", yviga och snabba. Det gäller att jag hinner med. Vi hann tyvärr inte så mycket för sedan kom det en massa skidåkare som skulle ha träning och uppvärmning på min plogade parkering. Vägen hem tränade vi på snabba lägganden i rörelse inför läggande under gång. Det har hon inga problem med, fällkniv bakåt är modellen för damen. Ska bli så kul att komma igång på riktigt igen!

Med bara en hund hemma under fredag, lördag och söndag så var det löjligt lugnt hemma. När Täppas blev allt bättre under lördag kväll och söndag förmiddag roade jag mig med att städa lägenheten. Välbehövligt om jag säger så. Solen sken och allt damm syntes sådär läskigt väl. När jag var klar var det som en helt ny lägenhet, rent, undanplockat och ja sådär vuxet som jag vet att många människor har det till vardags.

Så kom Studsa och Smilla hem, flocken samlad igen. Linnéa har många gånger frågat och förundrats över hur hundarna kan låta bli leksakskorgen som jag har i hallen, jag har svarat att det gåår så bra så, de nöjer sig med den leksak de för tillfället har framme. Men plötsligt händer det. Smilla hittar leksakskorgen, Studsa är ju inte sen att haka på. Inom loppet av 30 min har de således i glädjen över att vara hemma i min rena nystädade lägenhet dragit fram minst 10 leksaker - lagt dem nogrannt utspritt över hela vardagsrummet. När leksakerna förlorat sin status vandrade Smillan vidare till smutstvätt och skor.

1 h efter att flocken blivit samlad suckar jag högljutt, påpekar för personen jag sitter i telefon med att det är så här det måste vara att ha småbarn. Man städar, de skitar ner, man blir arg för att de inte plockar undan efter sig, man påpekar det för dem, man ger upp och går med böjd rygg och plockar undan leksaker och annat som de nu sovandes sötnosarna dragit fram. Fördel barn - de blir stora?