I början av vintern var jag så pepp på att få träna i ridhus, att hålla lydnaden uppe trots dåligt väder... visst lydnad går att träna i alla väder, men hur ofta knatar man ut frivilligt i snö och slask för att träna, nej bekvämligheten med tak och torrt underlag var något positivt. Trots detta så har träningen egentligen inte gett mig någonting alls... Känner mig så omotiverad och trött på - ja vad egentligen?

Har ingen motivation att ta tag i träningen med någon av hundarna egentligen, trots att de där "måstena" hänger över mig. Täppas måste tränas, han mår dåligt om han inte får - vi vill ha vårt sista 1a pris, och jag tycker om att jobba med honom. Studsa måste tränas, hon är en myra som vill jobba och tiden bara rusar iväg, kraven att prestera hänger över mig - inte uppsatta av någon annan än just mig, kanske där problemet ligger... Smillan ja hon blir så lycklig av att få göra något, här har jag släppt på kraven - både medvetet och omedvetet. Det märks att hon är gammal, mest på syn och hörsel... för övriga fysiken är det inget fel på! Rör sig som en unghund (nja nästan)! Här är jag mer fundersam över vad jag ska hitta på, det blir ingen mer tävlan för damen, men något måste hon ju få göra.

Men det största problemet just nu är matte. Är inte motiverad, åker till träning gör saker halvhjärtat, flamsigt och okontrollerat vilket varken gynnar hundarna eller mig. Stannar jag hemma får jag dåligt samvete, nu har jag visserligen inte struntat i någon ridhusträning om jag inte haft annat för mig - ofta möten på BK eller jobb/skola. Frustrerad blir jag och varje träningstillfälle blir bara sämre och sämre - måste ta tag i det hela, vilket leder till ännu mera tvekan och olust. Vet faktiskt inte vad jag ska göra åt saken, ska jag vänta ut känslan - våren? eller vad?

På ett sätt är det skönt att veta att de vardagstillfällena vi utnyttjar under dagarna ändå gör att hundarna är nöjda. Det tränas i minisekunder varje dag - lydnad eller "uppletande". Promenaderna brukar ge tillfällen att få utföra små uppdrag både för fröken gul och de svarta. Att de skövlar "vår" skog för att bygga 3 nya hus är trist - men det ger enorma balansövningstillfällen, vi hoppar från stock till stock. De är tjocka, smala, mer eller mindre runda och ligger verkligen kors och tvärs i hela skogen (f d skogen). Hundarna söker nu träd på övriga rundan, mina små sötisar.

Så frågan lyder helt enkelt - vad göra för att få tillbaka gnistan?

Inkallningsträningen med Studsa idag gick bra, hon är så söt när hon viker benen under sig och kommer i en rasande fart mot mig för att upptäcka att man måste kontrollera farten för att undvika att man kraschar rakt in i matte... det tog bara några vändor innan hon fattade att man kan bromsa också ;)

Nu ska Täppas få gå ut och kissa som han så sött påpekar genom att stirra på mig. I helgen är det dags för utställning för Studsa och Elvis. Studsa är badad och klippningen är påbörjad och redan förstörd, haha ingen bra idé att klippa i mörker... Elvis hämtar jag imorgon, det blir bad och klipp. Ska bli kul att ha honom hos mig i två dagar så jag får lära känna honom lite bättre. Sedan väntas Elvis halvsyskon födas på lördag- Zara är tjock som bara den så det blir nog ganska många bebisar. Det kan bli en innehållsrik helg med andra ord!